Han framstår som skyldig

Kungens kris började i höstas med boken ”Den motvillige monarken”.

Där fanns bland annat uppgifter om att kungen och hans kompisar under början av 1990-talet regelbundet besökte en svartklubb som sköttes av den grovt kriminelle Mille Markovic. Mille tog dit ”professionella tjejer”.

Markovic hävdade redan då att han hade bildbevis och att det var hans livförsäkring.

Efter utgivningen kontaktade kungens kompis, affärsmannen Anders Lettström, Milan Sevo, även kallad Gudfadern, för att köpa bilderna av Markovic. Men affären gick inte i lås eftersom Mille krävde tiotals miljoner.

Kungen, och hovet, har hanterat krisen mycket illa. I höstas höll han en presskonferens som var en nervös monolog om vikten av att vända blad.

I förrgår meddelade han att det var bra att fakta kommit fram. Alltså att hans polare försökte deala med undre världen.

I går var han vresig och vägrade svara på frågor. Samt ställde in dagens presskonferens om Världsnaturfondens Drottningholmsappell.

Om kungen anlitat sin värste fiende för att lägga upp en kommunikationsstrategi hade den förmodligen sett ut precis så här:

Bete dig konstigt. Skicka konstiga meddelanden. Var burdus, vresig och ställ in. Försök att få hustrun att uppträda offentligt utan vigselring. Då drar nästan alla slutsatsen ”ingen rök utan eld”. Kungen har ett märkligt uppdrag. Som en rest från de absoluta monarkierna på 1500- och 1600-talet ärvde han sitt jobb.

Men han har försvinnande få. Och därför är det ingen, utom medierna, som granskar kungen eftersom det inte finns något att granska.

Torekovskompromissen 1971 räddade monarkin. Men räddade det kungahuset?

Att leva ett långt liv utan arbetsuppgifter är märkligt. En vanlig människa behöver inte älska sitt jobb men måste dra in pengar till mat och hyra. Inte ens det behöver kungen tänka på.

Statschefen skulle behöva en befattningsbeskrivning som är lite längre än dagens (hålla i klubban i utrikesnämnden, öppna riksdagen och möta den nya regeringen i konselj). Då skulle han också kunna granskas, i dag helt otänkbart.

Den nuvarande krisen handlar dock inte om kungens officiella plikter utan om påstådda aktiviteter på kvällstid. Många hävdar att då får kungen göra vad han vill.

Det kan man givetvis tycka. Men det är i så fall en regel som gäller enbart statschefen. Av andra offentliga personer, särskilt på poster reglerade av grundlagen, förväntar vi oss ett någorlunda klanderfritt leverne även efter kontorstid.

Anta att statsminister Fredrik Reinfeldt skickade en vän till Plattan för att köpa knark.

Är det hans ensak som vi ska strunta i? Självklart inte. Sannolikt skulle han tvingas avgå på grund av bristande omdöme.

Kungen lever inte i en annan värld. Inte längre.