Lyckas Sjöstedt förändras svensk politik i grunden

KOLUMNISTER

Till andra illavarslande tecken kan Socialdemokraterna nu lägga ännu ett: Jonas Sjöstedt ska ge Håkan Juholt en match om vem som är Sveriges främste röde ledare.

Storhetsvansinne? Kanske.

Taktik och grundmurat självförtroende? Definitivt.

Ända sedan partisprängningen 1917, i samband med ryska revolutionen, har Vänsterpartiet levt i skuggan av Socialdemokraterna.

En S-regering har vetat att de har ett stödparti som ställer upp när det gäller. Och de har kunnat räkna med att inte utmanas av lillebror.

Men nu är det slut på sötebrödsdagarna. I sitt linjetal på kongressen i går var nyvalde V-ledaren Jonas Sjöstedt utomordentligt tydlig.

– Vi är det socialistiska alternativet i svensk politik, tvivla inte på det, sade han, och poängterade att Vänsterpartiet i fortsättningen ska ta större plats i debatten och dessutom attrahera fler väljare.

I korthet resonerar Jonas Sjöstedt så här: Socialdemokraterna är kraftigt försvagade. Och de är mesiga. Alltså finns ett utrymme för Vänsterpartiet.

– En socialdemokrati som tappat färdriktningen och som vill ha ett halvt rutavdrag, införa euron lite senare, och som accepterar högerns skattepolitik, förmår inte längre formulera en politik för full sysselsättning, sa Sjöstedt.

I stället vill han att V blir vänsteralternativet i svensk politik. Målet är full sysselsättning. Verktygen heter socialism, feminism, klimatanpassning och att aktivt utnyttja statliga företag och organisationer för att förverkliga politiken.

– Socialistiska lösningar är framtiden.

Sjöstedt vill inte ens kalla Håkan Juholt för oppositionsledare, en titel som normalt tillfaller ordföranden för det största oppositionspartiet i riksdagen. Enligt Sjöstedt är Juholt ordförande för Socialdemokraterna och det finns åtminstone två andra partier som ingår i oppositionen. Själv leder han ett av dem.

Hittills har Socialdemokraternas utdragna kris inte lett till några större förändringar av det politiska landskapet. Miljöpartiet har visserligen fått ökat stöd i väljarbarometrarna och utropat sig till den tredje kraften på det politiska fältet.

Men när Sjöstedt utmanar Socialdemokraterna som det ledande partiet på den röda planhalvan talar han om något helt annat. Det skulle, om han lyckas, i grunden förändra svensk politik. Möjligen inte till de rödgrönas fördel.

Men kan ordföranden för ett 5,6-procentsparti verkligen utmana ledaren för ett parti med 30,7 procent av väljarna bakom sig? Eller är han bara en rytande mus?

Uppenbarligen kan han utmana. Men om det blir framgångsrikt kommer vi att veta först om flera år.

Klart står dock att Jonas Sjöstedt redan framkallat förhoppningar i sitt parti. Hans tal avbröts vid åtminstone 21 tillfällen av applåder. Många ackompanjerades av fotstamp och, vid åtminstone ett tillfälle, bravorop.

Jag har varit på många partikongresser i mitt liv, men jag har inte upplevt något liknande. I Vänsterpartiet är Jonas Sjöstedt kung redan efter två dagar.

Självförtroende är politikens främsta näringsämne. Håkan Juholt har anledning att fundera över vad som ska bli hans motdrag.