Kolumn

Lena Mellin

Om Reinfeldts uppgörelse med LO blir av blir den historisk

KOLUMNISTER

Ibland är det svårt att förstå när något epokgörande ­inträffar. Det kan ha hänt i går.

Då stod det klart att facken och arbetsgivarna är beredda att göra upp med en borgerlig regering. Har vi fått en ny ­Almedalsanda?

För 74 år sedan slöt arbets­givarna i Saf och facken i LO det så kallade Saltsjöbadsavtalet. Det lade grunden för den samförståndsanda på arbetsmarknaden som kallats Saltsjöbadsandan. Den pekas ofta ut som en bärande förklaring till framväxten av välfärdsstaten.

Under många år förde olika ­socialdemokratiska regeringar, med historiska band till facken i LO, så kallade trepartssamtal med arbetsmarknadens parter. Det kunde handla om det ­mesta, exempelvis belöningar till ­arbetsgivare som satsade på bra arbetsmiljö.

Tråden togs upp av finans­minister Anders Borg (M) på ­Moderaternas partistämma i höstas. Då sade Borg att hans parti historiskt har varit skeptiska till Socialdemokraternas ­kaffeträffar med fack och ­arbetsgivare på Haga slott.

– Men nu kanske vi ska fundera över om vi ska plocka fram kaffetermosarna igen.

Sedan dess har han och ­arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) med större och mindre regelbundenhet träffat arbetsmarknadens parter.

I går, inför sitt tal i Alme­dalen, avslöjade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) att d­iskussionerna ser ut att leda till en ”jobbpakt” i höst.

Tanken är att unga som har svårt att få sitt första jobb ska kunna få ett slags lärlingsplats, ett jobb som varvas med utbildning och en handledare.

Förebilden är bland annat IF Metalls avtal med Teknikarbetsgivarna om yrkesintroduktion.

Regeringens åtagande skulle kunna vara pengar för att betala handledarna eller sänkta ­arbetsgivaravgifter under ­yrkesintroduktionen. Eller ­något annat.

I dag diskuteras frågan vidare under ett seminarium i Almedalen med Anders Borg, vice vd:n i Svenskt näringsliv Christer Ågren, Unionens ordförande Cecilia Fahlberg och Anna ­Kinberg Batra, ordförande i riks­dagens finansutskott.

Om ”jobbpakten” blir verklighet är den historisk. En borgerlig regering har, såvitt minnesgoda kan påminna sig, aldrig ­tidigare ingått ett avtal med ­arbetsmarknadens parter. I så fall kan den gamla Saltsjöbadsandan ha utvidgats till en ­Almedalsanda.

För alliansen är det här en ­rejäl fjäder i hatten. Ända sedan Fredrik Reinfeldt valdes till ­Moderatledare för nio år sedan har han konsekvent tonat ner allt i den gamla moderata politiken som uppfattas som stötande av många.

Moderaterna skulle inte uppfattas som ”farliga” eller som motståndare till den svenska modellen, något som uppskattas av det stora flertalet. Det som stack ut för mycket hos gammelmoderaterna, exempelvis stora ofinansierade skattesänkningar, parkerades i garderoben.

I stället började Moderaterna attackera näringslivet och kallade deras organisationer för ­särintressen. Däremot hyllades ordningen med kollektivavtal i stället för lagar och fackens ­beredskap att ta ansvar ­berömdes.

I höst kommer, om ”jobbpakten” förverkligas, belöningen. Moderaterna och ­alliansen gör en historisk ­inbrytning på ett område där ­Socialdemokraterna haft monopol – samarbete med facken.

LO, TCO och Saco har tillsammans 3,3 miljoner medlemmar.

Att ha vänskapliga relationer med dem ­gynnar vilken ­regering som helst.