”Det är dags att växa upp”

Prins Carl Philip och prinsessan Madeleine lever i ett slags vakuum

KOLUMNISTER

Det finns ingen befattningsbeskrivning för prinsar av Sverige. Möjligen skulle prins Carl Philip behöva en.

Vanliga människor är tvungna att växa upp, skaffa sig en utbildning och ett jobb av den enkla anledningen att de behöver en lön att leva av. Utan pengar blir livet väldigt jobbigt.

Den moroten har inte kronprinsessan Victorias yngre syskon. Själv har hon däremot fram­tiden utstakad. Victoria ska ­representera kontinuiteten i den svenska historien, föda tron­arvingar och så småningom ta över som statschef efter pappa.

Men prins Carl Philip och prinsessan Madeleine lever i ett slags vakuum. De behöver inte jobba och ser det uppenbarligen som ett brott mot de kungliga traditionerna att yrkes­arbeta.
 

Båda har egna förmögenheter och får del av det kungliga apanaget oavsett vad de ägnar sig åt vid sidan av de representativa plikterna. Driften att skaffa sig en inkomst saknas.

Prinsessan Madeleine valde att lämna Sverige och utvandrade till USA där hon jobbar ideellt i mammas World Childhood Foundation. Så fixade hon en mening med tillvaron.

Prins Carl Philip, hertig av Värmland, har inte förmått skapa samma stadga i sitt liv. Han kör racerbil, han fotograferar, han designar och festar.

Vid 33 års ålder framträder prinsen närmast som en tonåring. Han gör det som verkar roligast för stunden. Om det är att praktisera hos naturfotografen Mattias Klum, köra snabba bilar på Anderstorp eller att designa gnistskydd till öppna spisar spelar ingen roll.

Natten mot lördagen slogs Carl Philip ner vid en nattklubb i Cannes klockan tre på natten. Det är en allvarlig händelse som kunde ha slutat betydligt värre än den gjorde.

Men nattklubbsattacken understryker att det är dags för prinsen att växa upp. Att skaffa sig en ­sysselsättning, en mening i tillvaron som har större tyngd än att likt en fjäril flyga mellan attraktionerna.
 

Kungens farbror, prins Bertil, hade en situation som liknar Carl Philips (förutom att han tills kungen blev vuxen var tvungen att stå stand by eftersom det inte fanns någon annan tronarvinge än lillprinsen). Inte heller han hade någon given roll. Men under andra världskriget tjänstgjorde han som sjöofficer i marinen och som biträdande marinattaché i London.

Efter kriget gjorde bland annat hans stora motorintresse att han under många år var ordförande i Riksidrottsförbundet. Han skaffade sig en uppgift som var större än att roa sig själv.

Det finns ingen befattningsbeskrivning för prinsar eller prinsessor av Sverige. Prins Carl Philip verkar behöva en. Hans lillasyster tog saken i egna händer och skrev sin egen. Kan det ­vara något att ta efter?