’Follow the money’ – så vet ni vilka som räknas

1 av 2
KOLUMNISTER

Att hemtjänstens kvinnliga anställda skulle festa upp en tiondel av anslagsökningen finns inte på kartan.

Inte heller att kalaset skulle kosta 5 300 kronor per person.

När myndighets-Sverige partajar är det ”vi och dom”, de däruppe och de där nere.

”Follow the money” – följ pengarna – ­sade Deep throat till Water­gateavslöjarna Woodward och Bernstein. Gör man det får man ­veta vilka som räknas – och vilka som inte gör det.

När Säpo hade personalfest med Bond­tema kostade kalaset 5 300 kronor per person. Det är mycket pengar, även för en festlig kväll.

När Försvarets radioanstalt, FRA, firade 70-årsjubileum hamnade notan på 2 054 kronor per deltagare. Men så fick de också lyssna till Charlotte Perrelli och den makalöst rolige Mikael Tornving.

Hemtjänsten drivs numera ­oftast i privat regi men med kommunala pengar. Att kvinnorna där skulle få festa för tusenlappar på arbetsgivarens bekostnad är ute­slutet. Det förekom inte ens när min nu 85-åriga mamma jobbade som lärare. Deras personalfester var knytkalas dit man tog med sig eget dricka.

Den offentliga sektorns festande har fått en ordentlig genomlysning de senaste veckorna. Den har framför allt visat på fyra saker.

1. Lagen om offentlig upphandling struntar många myndigheter i när de ska festa. Den är i och för sig krånglig, men de myndigheter vi talar om är ganska stora och har egen juridisk kompetens.

Alltså borde de veta att man ska ta in flera anbud när man köper tjänster som ­kostar mer än EU:s tröskel­belopp. Vad säger tillsynsmyndigheten Konkurrensverket?

2. Det förekommer momsfiffel även i den statliga sektorn. När seminariet övergår till fest bokförs gärna hela arrangemanget som seminarium. Det blir billigare för myndig­heten.

3. Det finns ett besvärande drag av måttlöshet i den avslöjade internrepresentationen.

Säkerhetspolisen satsar mer än fem miljoner på en fest med Bondtema. Det är lättsinne gränsande till vansinne. Det är inte många som skulle satsa så mycket av sina egna pengar för en kväll på stan.

Tillväxtverket lade en miljon på en medarbetardag på Grand Hotel eftersom det var ett billigt alternativ. Dåvarande generaldirektören backade senare från det uttalandet, men bara att det fälldes är häpnadsväckande.

Grand Hotel i Stockholm är ett av ­Sveriges finaste hotell och att det skulle ­vara billigare än Scandic i Norrtälje ­faller på sin egen orimlighet.

När FRA fick ökade anslag tog myndigheten en tiondel av summan och använde till 70-årsjubileet. Det är iögonfallande och borde föranleda Anders Borg att fråga sig om anslaget kanske inte borde krympas igen.

4. ”Vi och dom” präglar den ­offentliga sektorns festande. Den som jobbar på en myndighet kan förvänta sig en brakskiva med jämna mellanrum. Gräsrötterna – samhällsbärarna, som statsminister Fredrik Reinfeldt skulle säga – kan inte förvänta sig samma omsorg från arbetsgivarens sida.

Personalfester är viktiga. Att arbetskamrater får umgås under trevliga former utanför arbetstid och i andra lokaler än där man jobbar gör sannolikt arbetsplatsen till ett bättre ställe.

Men man måste följa reglerna – och tänka på varifrån pengarna kommer.

Enligt de senaste uppgifterna från Skatteverket betalade en person som tjänar 250 000 kronor i genomsnitt 55 142 kronor i skatt. Det räcker till drygt tio kuvert på Säpos personalfest.

En som tjänar 300 000 betalar i genomsnitt 69 426 kronor i skatt. Det räcker nästan till 34 personer på FRA-festen.

Att det krävs all direktdebiterad skatt på arbete från sexton personer med bra lön för en enda personalfest är inte rimligt.

Så många skattebetalare är vi inte.