Nya idéer, någon?

KOLUMNISTER

Den som har nya pigga idéer bör inte ägna sig åt politik.

Det är återanvändningens egen profession.

Anledningen till att partiledarna möts i SVT just i dag är att den allmänna motions­tiden är slut i riksdagen, att regeringens budgetförslag ligger på bordet och att oppositionen har presenterat sina alternativ.

Det finns alltså något att prata om. Dock inget nytt.

Både regeringens budgetförslag och oppositionens alternativ är nästan totalt befriade från nytänkande. Det är möjligt att det inte finns bättre metoder att ­bekämpa ungdomsarbetslösheten än teori och praktik. Men det känns märkligt att kvarsittning är det hittills modernaste inslaget i arsenalen för att få ut unga på arbetsmarknaden.

Socialdemokraterna kallar det visserligen inte så, utan skolplikt även under sommaren. Där ska unga som inte har tillgodogjort sig den ordinarie undervisningen på högstadiet plugga medan kamraterna badar.

Det är också möjligt att det inte finns andra sätt att göra det attraktivt att ha huvudkontoret i Sverige än sänkt bolagsskatt. Men det är vad alliansen och Socialdemokraterna kommit fram till är det mest verkningsfulla.

Rut-avdraget (uppfunnet 1993, infört 2007) kan ­vara det bästa mänskligheten förmår för att bekämpa svartjobb och se till att det finns jobb även med lågt kunskapsinnehåll på arbetsmarknaden. Man frestas i alla fall att tro det ­sedan Socialdemokraterna anslutit sig till rut-idén. Även om det i deras värld bara är hälften så stort som i alliansens.

Det kan tyvärr vara så olyckligt att nya idéer inte premieras i politikens värld. Trots alla mer ­eller mindre partianknutna tankesmedjor kommer det fram väldigt få nya tankegångar om hur samtidens stora problem ska attackeras.

I stället är politiken stöldgodsens förlovade land. Det finns inget parti som inte stulit idéer från någon annan. Tvärtom är det helt legio.

Det finns till och med en term för det, triangulering. Det går ut på att man lägger sig väldigt nära ett förslag från en motståndare som väljarna gillar. Tillräckligt nära för att väljarna ska uppfatta det som i stort sett samma sak. Men ändå med ett visst armbågsutrymme så att det med bibehållen självrespekt går att hävda att det finns skillnader.

Resultatet av denna eviga återanvändning är att väldigt få nya idéer kommer fram. Det gäller inte bara Sverige. Veckans debatt inför det amerikanska presidentvalet mellan Barack Obama och Mitt Romney kunde, med vissa undantag, lika gärna ha hållits här.

Nya idéer, någon? Tyvärr inte i svensk politik i alla fall.

Men den som mot förmodan har något nytt att säga har chansen i kväll. Hon, eller han, kommer helt dominera debatten.