Berättade – men vuxenvärlden svek henne fullkomligt

KOLUMNISTER

Människor som upplever att de utsatts för kränkningar av samhället kan få skadestånd och ursäkt.

För många är det en viktig bit av vägen mot försoning.

Jeanette Erikssons berättelse är fasansfull. Det hon varit med om går knappast att föreställa sig. Vuxenvärlden svek henne fullkomligt. Det gjorde samhället också.

Av journalerna som psykologen förde framgår att hon ritade, eller lekte, med dockor med fastbundna ben och tygbit över huvudet. Hon berättade, på sitt sätt, vad hon utsatts för.

Barnavårdsmannen skriver i hennes akt att ”av flickans uppträdande befarar man någon slags incest från morfars sida”.

Ändå fortsatte morfars övergrepp på henne tills hon flyttade hemifrån 15 år gammal. Mamma och mormor lät det hålla på. Det gjorde svenska myndigheter också.

I slutet av förra året hölls en ceremoni i Stockholms stadshus. Talman Per Westerberg bad ett tusental personer som vanvårdats på barn- och fosterhem under 60 år om ursäkt:

– Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige.

Dessutom ska de drabbade få en kvarts miljon kronor var i skadestånd. Pengarna kan sökas från nästa år.

Det var första gången staten bad en misshandlad grupp offentligt om ursäkt. Men pengar har tidigare betalats ut till bland andra tvångssteriliserade, blödarsjuka som fått hepatit C vid blodtransfusioner och neurosedynskadade.

Många av dem som fått samhällets ursäkt, oavsett om den enbart varit pekuniär eller kombinerats med ord, har upplevt att det varit en viktig beståndsdel på vägen mot själslig ro i förhållande till vad de utsatts för.

Det kanske Jeanette Eriksson aldrig kan uppnå. Men hon kan i efterhand få moralisk upprättelse för att hon berättade för sjukvårdspersonal vad hon utsatts för. Men utan att någon ingrep mot våldtäkterna som spolierat hennes liv.