Dagens namn: Edit, Edgar
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

Lena
Mellin

Ingen partiledare klarar en sån fajt

Med sitt brev till Sverigedemokraterna om nolltolerans mot rasism kan Jimmie Åkesson ha grävt sin egen grav.

Han löper risken att bli ett offer för maktkampen mellan partiets olika falanger.

I mitten av oktober skickade SD-ledaren Jimmie Åkesson ett dramatiskt brev till Sverigedemokraternas förtroendevalda.

Där slog han fast att bilden av SD skadas av parti­medlemmar som uppträder på ett oacceptabelt sätt. ”I vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar.”

Men det slutade inte där. Åkesson meddelade också att ”från och med nu råder nolltolerans och arbetet med att städa upp i leden ges högsta prioritet.”

Med brevet riskerar Jimmie Åkesson, som varit SD:s ledare i sju år, att gräva sin egen grav.

Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti. Invandringen är i stort sett den enda anledningen för väljarna att lägga sin röst på SD. Hela 30 procent av dem som röstade på Sverige­demokraterna i förra valet taktikröstade på partiet för att de ville ha invandringsfrågan högre upp på dagordningen.

Samma intensitet i engagemanget mot invandringen har Sverigedemokraternas aktiva. Oavsett tidigare politisk hemvist är det den enkla problemformuleringen, allting ont kommer från invandring och flyktingmottagning, som binder samman partiets aktiva.

Det utmanade Jimmie Åkesson med sitt brev till de förtroendevalda den 12 oktober. I sin önskan att göra partiet mer salongsfähigt och bli tredje största parti i valet 2014, deklarerade han nolltolerans mot rasism, extremism och mot rättshaverister och satte den uppgiften högst upp på dagordningen.

Uppenbarligen gillade inte alla i partiet det nya dekretet. På annat sätt går det inte att tolka att en 2,5 år gammal film som visar hur flera uppsatta partimedlemmar beter sig som svinpälsar plötsligt dyker upp i oredigerat skick.

Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att inse att under ytan ­rasar en maktkamp i Sverigedemokraterna. Och att Jimmie Åkesson, som hittills suttit mycket säkert i SD-sadeln, riskerar att bli offer för den.

Den som vill bli av med en rival i SD har det, sedan Åkesson skickade brevet, väl förspänt. Det gäller bara att gräva fram en inte alltför gammal film, ljudfil eller avslöjande bilder som visar att konkurrenten kan kallas extremist, rasist, rättshaverist eller har behov av ”utsvävningar”.

Är filmerna, ljudet eller bilderna odiskutabla, eller uppfattas som tillräckligt besvärande för SD-ledningen, måste Jimmie Åkesson se till att den personen försvinner. I alla fall om nolltolerans är ett ord som betyder något.

Hittills har Erik Almqvist lämnat uppdragen i partistyrelsen, verkställande utskottet och som ekonomisk talesperson i riksdagen. Och Kent Ekeroth har tagit timeout från uppdraget som rättspolitisk talesperson. Jimmie Åkesson har tvingats göra två offer i sin omedelbara närhet.

Har Åkesson tur tar det slut där. Har han otur blir han ett verktyg i maktkampen mellan partiets olika falanger, tvingas offra än den ene, än den andre. Den fajten klarar ingen partiledare.

Lena Mellin

Visa fler