Dagens namn: Rolf, Raoul
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Lena
Mellin

Bombnedslag gör gott i den svenska politiken

Centerprogrammet skulle ­kunnat vara det roligaste som hänt svensk politik på mycket länge.

Det innehåller nämligen något det ofta råder brist på – idéer.

Att den självklara reaktionen blir usch och fy är så förutsägbart att man nästan vissnar.

Att Centern på sikt vill ha fri invandring slog ner som en bomb när Aftonbladet avslöjade arbetsgruppens förslag till idéprogram dagarna ­före jul.

Där fanns även andra pigga idéer som en mindre stat, större regional frihet att ta ut skatt och stifta lagar. Arbetsgruppen öppnade för månggifte och slopad arvsrätt och ville ersätta skolplikten med en läroplikt, alltså att nå kunskapsmål.

Partiet ville också ha en plattare skatt, vilket inte borde förvåna någon eftersom Centern gått till val på att avskaffa värnskatten för de högst avlönade.

Det blev ett herrans liv i Centerpartiet. Ute i distrikten och avdelningarna började det skrivas alternativ till arbetsgruppens förslag till idéprogram.

I förrgår hade partiledningen fått nog. På ­kvällen gick vice ordföranden Anders W Jonsson ut och sa att han tyckte vissa ­delar måste bort ur programmet. Andre vice ordföranden Anna-Karin Hatt följde upp i går förmiddag och sa ungefär samma sak. Några timmar senare anslöt sig partiledaren ­Annie Lööf och sade nej till både månggifte och nyliberalism.

Utan att ta ställning i sakfrågorna tycker ­ jag att det är en mycket ­tråkig historia. Inte för att det är liv och kiv i ett parti, sånt ­gillar alltid en nyhetsjournalist. Utan för att det följer ett trist mönster i svensk politik.

Partierna klustrar ihop sig i mitten och tycker påfallande ­lika i många frågor. Det är därför S-ledaren Stefan Löfven har svårt att komma ut i debatten. Han kommer från en miljö där man söker samförstånd. I politiken är det tvärtom, där understryker man skillnaderna efter­som de ofta är ganska små.

När någon vid några enstaka tillfällen, som Centerpartiets ­arbetsgrupp för det nya idé­programmet, kommer med ­något helt nytt är det alltså ett avsteg från normaliteten.

Man skulle kunna bejaka nya idéer. Man skulle också kunna diskutera dem för att så småningom lägga dem åt sidan.

Men inte i svensk politik. Där är normaltillståndet att man sablar ner nya idéer. Helst snabbt och utan några som helst öppningar. Är det ett tillåtande, generöst debattklimat och som gynnar nytänkande?

Nej, tyvärr inte.

Med detta menar jag inte att Centern ska anta ett idé­program som partiet inte gillar. Jag beklagar bara att nya idéer allmänt har svårt att komma fram i svensk politik.

Det finns några vildhjärnor som tycks tro att idéprogrammet kan bli Annie Lööfs Harmagedon. Att hon sitter löst till och ­utmanas av Anna-Karin Hatt och kanske även ­Anders W Jonsson.

Ursäkta mig. Ingenting tyder på det. Centerledningen visade snarare med sin bombmatta i förrgår och i går att den är både samkörd och ense. Och Lööf avslöjade återigen att hon är en fajter som inte duckar i första taget.

Lena Mellin

Visa fler
Om Aftonbladet