Be om ursäkt var enda alternativet

KOLUMNISTER

Tobias Billström har uttryckt sig mycket dumt och klumpigt.

Men samtidigt sätter han fingret på en öm punkt. Riksdagen har bestämt att det ska finnas en gråzon där många människor skändas och utnyttjas.

Migrationsminister Tobias Billström (M) har befunnit sig i blåsväder förr och i går satte han ner foten i klaveret så rejält att ylet hördes över hela landet.

Enligt retorikexperten Jan Lindqvist är det ren och skär rasism att uttrycka sig som Billström gjorde om dem som gömmer flyktingar som inte fått uppehållstillstånd:

– Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50 -60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.

Det var ett dumt och klumpigt uttalande som migrationsministern nu har bett om ursäkt för.

Det var bra att han gjorde. Och dessutom det enda alternativet om han vill sitta kvar i regeringen. Ministerns tantinlägg gillades nämligen knappast av någon utom Sverigedemokraternas Kent Ekeroth, känd från järnrörsskandalen.

Men om man försöker bortse från det klumpiga uttalandet och i stället koncentrerar sig på själva sakfrågan. Nämligen förekomsten av personer som sökt uppehållstillstånd i landet men inte fått det. Men som fortfarande befinner sig i landet.

De kallas i dagligt tal papperslösa och deras liv är ingen dans på rosor. De kan givetvis gömmas av trevliga tanter som lagar mat och ser till att de har kläder att sätta på sig. Men det handlar om en minoritet av de mellan 10 000 och 35 000 personer som antas leva som papperslösa i Sverige.

Flertalet utnyttjas av samvetslösa människor, får i verklig bemärkelse svältlöner för de illegala jobb de utför som tidningsbud, städare, på restauranger eller som prostituerade. För att nämna några exempel.

Tobias Billström kallar den värld de papperslösa lever i för ett skuggsamhälle, och det kan man givetvis göra. Om man inte kallar den nattsvart.

Som minister måste Tobias Billström tycka att nuvarande lagar är bra, annars måste han föreslå nya. Dagens ordning ser, på pappret ut så här. Antingen har man uppehållstillstånd eller också söker man det. Annars ska man inte vara här.

Men faktum är att regering och riksdag delvis är ansvariga för att det ser ut som det gör. Regeln om att man kan söka uppehållstillstånd på nytt efter 18 månader i landet gör att många stannar kvar eftersom alternativet till att leva i det svenska skuggsamhället är ännu värre.

Uppgörelsen om att papperslösa barn har rätt att gå i skolan, som blir lag i sommar, välsignar indirekt skuggsamhället. Liksom förslaget att alla barn har rätt till hälso- och sjukvård. Personer över 18 år ska bara få ”vård som inte kan anstå”.

Organisationer som Crossroads, som samarbetar med Arbetsförmedlingen, och Fackligt center för papperslösa driver dessutom verksamheter som ska hjälpa papperslösa på arbetsmarknaden och att få någonstans att bo.

Den som inte uppfattar den svenska inställningen till papperslösa som ambivalent är inte särskilt klarsynt. Men alternativen är inte särskilt tilltalande för de flesta partierna i riksdagen. De stavas järnridå eller fri invandring.