Det är svensk apartheid

KOLUMNISTER

Att bussresenärer på väg till Åland delas upp i svenskar och utlänningar är svensk apartheid.

Med förebild från Sydafrika finns ett underförstått ”enbart för vita” på bussar där Hans men inte Hassan får åka.

De senaste dagarnas avslöjanden om uppdelningen av bussresenärer på väg till Åland trotsar all beskrivning. Nitton år efter att apartheid avskaffades i Sydafrika införs det i Sverige.

Lyckligtvis inte genom statliga dekret eller beslut i riksdagen. Utan, som det verkar, genom enskilda initiativ av nitiska bussförare.

Vid två tillfällen i december delades passagerna på väg från Örebro till Vikingterminalen i Stockholm upp i två grupper. De med traditionellt svenska namn fick åka i en buss. Medan resten fick resa i en annan.

■ ■ ■

En liknande upplevelse hade de som skulle åka med People Travel Groups bussar från Stockholm till Eckerölinjens terminal i Grisslehamn i onsdags. Där gick föraren inte efter namn utan gjorde en optisk bedömning. Vitare hudfärg i ena bussen, mörkare i den andra.

Själv förnekar föraren och säger att han delade upp resenärerna efter storleken på bagaget, inte efter hudfärg. Oavsett vilket ska han i dag förklara sitt agerande för bussbolagets ledning.

I veckan avslöjades också hur ambulanspersonal i Gävle hanterade en 16-årig pojkes självmordsförsök. Ett ensamkommande flyktingbarn hade fått avslag på sin asylansökan och hoppade ut genom fönstret.

■ ■ ■

När han landat på marken vägrade ambulanspersonalen ta med honom till sjukhuset. I stället fick polisen ta honom i sin bil. En i personalen i ambulansen hade uttalat sig negativt om flyktingar.

Tre olika händelser avslöjade på kort tid, men med samma brutala budskap. Vi har en andlig apartheid i vårt land.

Detta samtidigt som toleransen enligt alla tillgängliga mätningar ökar i Sverige. 2006 var det, enligt World values survey, bara en procent som hade något emot att få en granne av annan etnicitet. Tio år tidigare var det tre procent. Genomsnittssiffran i de undersökta länderna var 18 procent.

Andelen som tycker att Sverige ska ta emot färre flyktingar har också minskat. Från 50 procent 1996 till 40 procent 2011.

■ ■ ■

Ibland borde vi kanske påminna oss om att var tjugonde svensk, 450 000 personer, inte bor i Sverige. De bor någon annanstans för att de tycker att det är roligare och bättre där. Sverige är inte lyckoriket på jorden för alla.

”For whites only”-skyltarna plockades ner i Sydafrika 1994. Här har de inte kommit upp. Men attityden finns där ändå, tyvärr på fler ställen än på bussen till Ålandsfärjan.

Det är skamligt. Tyvärr finns inget mildare ord.