Löfven bildar en ovanlig regering

KOLUMNISTER

Stefan Löfven kommer att bilda Sveriges ovanligaste regering.

Den skiljer sig på ett flertal sätt från en vanlig, om det nu finns sådana.

Av allt att döma kommer Stefan Löfven att väljas till statsminister på torsdag och presentera sin regeringsförklaring och regering på fredag.

Den kommer att på många olika punkter skilja sig från en normal S-ledd regering.

1 Det är den första S-ledda regeringen på åtta år. Så länge har Socialdemo­kraterna inte varit borta från makten sedan Sverige blev en demokrati.

Det är, ur Social­demokraternas syn­vinkel, tur att de fick chansen att leda regeringen trots det magra valresultatet. Alternativet hade kunna vara att partiet imploderade, tre mandatperioder utanför Rosenbad stämmer inte alls med självbilden.

2 Det är första gången på 57 år som Socialdemokraterna sätter sig i en koalitionsregering.

I mitten av 1990-talet samarbetade de visserligen först med Vänsterpartiet och sedan med Centern och mellan 1998 och 2006 hade Göran Perssons regeringar ett organiserat samarbete med MP och V.

Men någon koalition har det inte varit med Socialdemo­kraterna sedan regerings­samarbetet med Centern mellan 1951 och 1957.

3 Det är första gången Miljöpartiet tar regeringsansvar och får ministerposter. Partiet samarbetade visserligen med S kring sekelskiftet och hade personal på flera departement. Men statsråd fick miljöpartisterna inte bli.

4 Det är första gången en industriarbetare blir statsminister i Sverige. Det är också första gången någon med bakgrund i LO blir det. Stefan Löfven jobbade som svetsare på Hägglunds i Örnsköldsvik men gjorde senare en facklig karriär i IF Metall där han slutade som ordförande.

5 Regeringen vilar på en mycket smal bas i riksdagen. Tillsammans skrapade Social­demokraterna och Miljöpartiet ihop 38 procent av väljarkåren.

Det är den bräckligaste koalition Sverige haft sedan den C- och FP-regering som Thorbjörn Fälldin (C) ledde 1981–1982 som stöddes av 28,7 procent av väljarna.

Den S-regering som satt 1998–2002 hade visserligen bara stöd av 36,4 procent av väljarna. Men det var en en­partiregering som hade for­maliserat samarbete om budgeten med två andra partier.

6 Det är också ovanligt att regeringsbildaren redan innan han tillträtt lovar att ta hänsyn till oppositionen när budgetförslaget utformas. Men det beskedet gav Stefan Löfven efter besöket hos talmannen i går. På frågan hur Alliansens blivande gemensamma budgetmotion påverkar innehållet i budgeten svarade Löfven så här:

– Det finns ingen anledning att i onödan gå i konfrontation med andra partier.

Det betyder att Löfven inser hur beroende han kommer att vara av stöd även från de borgerliga partierna för att klara sig som statsminister.

7 Det händer sällan eller aldrig att två förlorarpartier bildar regering. Socialdemokraterna ökade visserligen med 0,35 procentenheter men hamnade fyra procentenheter under sitt mål på 35 procent. Miljöpartiet backade till sin egen stora förvåning med 0,45 procentenheter.

8 Det har aldrig hänt tidigare att statsministern aldrig suttit i riksdagen. För Löfven blir det så att han tar sin riksdagsplats i anspråk på måndag och lämnar den på fredag, om den uppgjorda planeringen håller.

9 Att också stats­ministerns viktigaste minister, finansministerkandidaten Magdalena Andersson, aldrig suttit i riksdagen är också en raritet. Anders Borg har visserligen aldrig varit riksdags­ledamot men chefen Fredrik Reinfeldt hade suttit där i 15 år när han blev statsminister.