Samarbete är bra – om det gynnar dem själva

KOLUMNISTER

Samarbete är modeordet för dagen i politiken.

Ytterst få menar något med det. Om det inte gynnar dem själva.

Det var i korthet beskedet i årets första partiledardebatt.

Arton dagar efter regeringens två partier och Alliansens fyra ingick den så kallade decemberöverenskommelsen, även kallad julpakten eller DÖ, möttes riksdagspartiernas ledare i debatt i plenisalen.

Om någon trodde att överenskommelsen lett till att stridsyxan är nergrävd blev debatten ett bevis för motsatsen. Eggen är minst lika vässad som i valrörelsen.

Dåligt samarbetsklimat

Särskilt statsminister Stefan Löfven (S) talar gärna om samarbete. I går ville han inte bara samarbeta om försvaret utan också om andra hot mot den svenska säkerheten, exempelvis pandemier.

Men efter inviterna sopar han gärna till sina tilltänkta samarbetspartners i Alliansen som därmed drar slutsatsen att han egentligen inte vill ha med dem att göra. Det är en metod som alltså bör överges, om samarbete verkligen är det regeringen vill.

Samarbetsklimatet är kort sagt inte så bra och det gav avtryck i de, åtminstone delvis, mycket fräna replikskiftena. Julpakten har inte sänkt temperaturen i den inrikespolitiska debatten.

I partiledardebatten deltog två nykomlingar, nya M-ledaren Anna Kinberg Batra. Och SD:s vikarierande partiledare Mattias Karlsson.

Partiledardebatter är ganska svåra tillställningar för den ovane. De kan handla om vad som helst, det gäller att vara kvick i tanken och slagfärdig i ordet. Det kräver övning.

Nya M-ledaren var väl förberedd

Anna Kinberg Batra får godkänt, och kanske lite till, för sina insatser. Hon var väl förberedd, gav beröm ibland och hade en idé med vad hon ville säga. Hon uppträdde med pondus och gjorde tydligt att hon inte kommer att låta någon trampa henne på tårna. Hedervärt.

Lite tankegods återanvände hon från installationstalet i lördags när hon valdes till M-ledare. Lite tråkigt för dem som lyssnade till båda tillställningarna, men hur många gjorde det?

Det kommer blir mycket ”Sverige behöver en ny regering” och ”Sverige kan mer” den närmaste tiden. Det är fraser som den nya M-ledaren försöker nöta in.

Men Kinberg Batra hade dessutom hämtat inspiration från Socialdemokraterna. Under förra mandatperioden anklagade S minst en gång i veckan Alliansregeringen för att sakna idéer. Nu fick de igen för gammal ost.

Moderaterna hade bett riksdagens utredningstjänst tar reda på aktiviteten hos nytillträdda regeringar sedan 1991. Löfvens kom sämst ut.

Karlsson är tjatig

Reformtempot är inte mycket att hurra för, menade Anna Kinberg Batra. Men Stefan Löfven bet igen och undrade om hon missat att regeringens budgetförslag hade röstats ner.

Också Mattias Karlsson klarade sig väl. Han uppträdde med auktoritet och visade sig vara en bättre debattör än den ordinarie partiledaren och anklagade bland annat Alliansen för att agera dörrmatta till regeringen.

Men Karlsson är också tjatig. I hans värld är islam roten till nästan allt ont:

– Islamismen är vårt tids stora ondska.

Sverigedemokraterna fullföljde också planerna på att begära misstroendeförklaringen mot statsministern. Omröstningen ska äga rum på tisdag och det står redan klart att Löfven inte behöver kasta in handduken. Alliansen lägger ner sina röster.