Dagens namn: Elof, Leif
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Lena
Mellin

2016 kan bara bli ett bättre år

Mellin: Här är det politiska årets viktigaste händelser

Det politiska året 2015 har präglats av kriser.

Flyktingkatastrofen.

Terrorhotet.

Socialdemo­kraternas genomklappning.

Det är bara Sverigedemokraterna det har gått bra för.

2015 var året då Sverige fick två nya kvinnliga partiledare, Anna Kinberg Batra (M) och Ebba Busch Thor (KD). Det var också året då den märkliga skapelsen Decemberöverenskommelsen, DÖ, gick i graven. Saknad av nästan ingen.

Men det är inte dessa händelser som har satt sin prägel på året. Det är de ständiga kriserna.

De har tagit musten ur oss alla eftersom världen varit ovanligt ond och ljusglimtarna ovanligt få.

Det kan faktiskt ­bara bli bättre. Gott Nytt År!

 

Se listan här nedan.

1. FLYKTINGKRISEN

Förra året kom 81 000 flyktingar till Sverige, den högsta siffran sedan 1992, då 84 000 sökte asyl.

I år väntas omkring 160 000, nästan lika många som bor i landets fjärde största stad Uppsala, komma hit. När det gick upp för ­regeringen slängde de, tvärtemot vad de tidigare sagt, igen dörren och låste den med dubbla lås.

Krisen i sig bestod inte i att så många sökte sin fristad i Sverige, det är ju ytterst smickrande att så många vill komma hit. Krisen bestod i den akuta påfrestningen att hitta logi till allesammans. Och de kommande ansträngningarna att lära alla svenska och lotsa ut dem på arbetsmarknaden.

Regeringens hantering av ­frågan lämnade mycket i övrigt att önska. Valhänt är ett överbetyg.

I april sade statsminister Stefan Löfven att det inte fanns gränser för hur många flyktingar Sverige kan ta emot. Numera talar hans migrationsminister Morgan ­Johansson om att gränsen går vid högst 1 000 till 2 000 i veckan.

Vid ett möte arrangerat av Refugees welcome (flyktingar välkomna) i Stockholm i september sade Stefan Löfven att det inte byggs murar i hans Europa. Från den 4 ­januari går muren mitt i Öresund. Utan id kommer ingen över gränsen.

Så sent som i oktober samlade regeringen kommuner, myndigheter, företag, fack och frivilligorganisationer till ett uppstartsmöte för ”Sverige tillsammans” för att vässa flyktingmottagningen. ­Sedan fälldes järnridån ner.

Men allt handlade inte om begränsningar. I ett sällsynt fall av generositet övergav regeringen krona-för-kronaprincipen och lånade raskt upp tio miljarder som ­pytsades ut till landets flykting­ansträngda kommuner före nyår.

2. TERRORHOTET

Två terrordåd i Paris och ett i Köpenhamn gjorde vår mörka och trånga värld ännu svartare och mer begränsad. Snart gick vakter med automatkarbiner utanför regeringskansliet Rosenbad och i riksdagen röntgas allt bagage för alla som inte redan är grundligt undersökta.

I slutet av november höjde Säkerhetspolisen, Säpo, nivån för sannolikheten för terrordåd till den näst högsta på en femgradig skala och där ligger den kvar sedan dess. Trots att den från början utpekade terroristen visade sig vara en högst vanlig flykting i Boliden.

Att bo i norra Europas utkanter kan ha sina poänger. Men inte ens vi går säkra. Terrordådet i Köpenhamn hade klara kopplingar till konst­nären Lars Vilks som utmanat hela den muslimska världen, inklusive islamisterna, med sin teckning av profeten Muhammed som rondellhund.

Ytterligare en anledning för islamistiska terrorister att ge sig på just Sverige är deltagandet i koalitionen mot IS. För när­varande bistår 35 svenska militära rådgivare den kurdiska Peshmergagerillan i deras kamp mot IS.

3. GENOMKLAPPNINGEN

Av naturliga skäl var Socialdemokraterna överlyckliga på valdagen förra året. Äntligen var ordningen återställd, Socialdemokraterna skulle bilda regering och Stefan Löfven bli statsminister.

Men glädjen blev kortvarig. Nyval ut­ropades och inställdes. Alliansens budget röstades igenom i riksdagen och först nu, på nyårsdagen, regerar Social­demokraterna och Miljö­partiet på en budget som de själva bestämt hur den ska se ut.

I skuggan av verkligheten har Socialdemokraterna vacklat fram. Den röda tråden har lyst med sin frånvaro, målen varit höljda i dunkel.

Ett litet, men talande, exempel handlar om Rutavdraget. Nyss var Rut en rest av det gamla klassamhället och alltså begränsade regeringen antalet tjänster som berättigade till avdrag.

Så kom flyktingkrisen. Då blev Rut plötsligt lösningen på flyktinginvandrarnas sysselsättning. Antalet tjänster ut­ökades och nu säger finansminister ­Magdalena Andersson (S) att ännu fler tjänster kan berättiga till avdrag.

I spåren av den irrande regeringen har förtroendet för både den och statsministern rasat. I den senaste väljarbarometern från Afton­bladet/Inizio var stödet för S nere på 23,1 procent och förtroendet för Löfven lägre än många andra partiledare. För närvarande finns inga tecken på att partiet sett ­slutet på sin utförslöpa.

4. SVERIGEDEMOKRATERNA

Riksdagens tredje största parti utropade i höstas att fokus inte längre skulle ligga på riksdagen. Partiet skulle försättas i ett nyvalsläge och agitationen flytta ut på gator och torg.

Det blev inte så mycket av det hela. Utom att en rad SD:are åkte till Medelhavet och delade ut lögnaktiga flygblad om Sverige. Hela jippot betalades av skattebetalarna som märkligt nog inte revolterade mot att gemensamma ­pengar används så.

Men det spelar ingen roll vilka dum­heter Sverigedemokraterna än gör. Partiet fortsätter växa ­ändå. De är den enda framgångssagan i svensk politik just nu.

I december förra året uppgick stödet för SD till 13 ­procent enligt ­Aftonbladet/ Inizio. Ett år ­senare var det 22,2 procent.

5, SAMFÖRSTÅNDSANDAN

Alliansen tillåter sig under en tid att vara fyra olika partier. Det i kombination med SD:s framgångar och December-överenskommelsen DÖ:s frånfälle, har bäddat för en ny samförståndsanda i svensk politik.

Både regeringen och den borgerliga oppositionen har behov av att visa sig dugliga att leda landet. Därför har de gjort upp om flyktingar, terror, ny öronmärkt månad i föräldraledigheten, försvaret och en rad andra frågor. Det bådar gott, Sverige är kompromissens högborg.

Lena Mellin

Visa fler
Om Aftonbladet