Sorry, det är så här det är

1 av 4 | Foto: MARCUS ERICSSON
Jan Frykhammar, tf vd för Ericsson.
KOLUMNISTER

Tyvärr, så här kommer det att fortsätta. Att jobben i Ericsson skärs bort är ingen engångsföreteelse, det händer hela tiden.

Industrin blir allt mindre viktig för sysselsättningen i Sverige.

Efter veckor av rykten kom äntligen beskedet från telekomjätten Ericsson. Tretusen tjänster, nära var femte svenskt Ericssonjobb, ska bort inom produktion, forskning och utveckling och försäljning och administration.

Särskilt drabbas Kumla och Borås där många av dem som ska bort jobbar i företagets fabriker. Därutöver blir även 900 konsulter arbetslösa. Även företagets underleverantörer påverkas.

En sorgens dag, var beskedet från riksdag och regering och det är det lätt att hålla med om. Varje människa som blir av med sitt arbete är att beklaga.

Samtidigt infinner sig en känsla av att ansvariga, inklusive näringsminister Mikael Damberg (S), gråter krokodiltårar. Att det är så här det ser ut på svensk arbetsmarknad borde inte komma som en nyhet för någon.

För fyrtio år sedan jobbade 27 procent av alla anställda i industrin. Två decennier senare var andelen 20  procent. Förra året var siffran 12 procent.

Sedan 1995 har alltså andelen sysselsatta i industrin mer än halverats. Under motsvarande period har andelen sysselsatta i tjänstesektorn ökat från 42 till 53 procent.

Statsminister Stefan Löfven (S), med rötterna i verkstadsindustrin, talar ofta om behovet av en nyindustrialisering. I Socialdemokraternas valmanifest slog han fast att ”Sverige behöver en nyindustrialiseringsstrategi”.

Det är möjligt att det behövs. Men lika troligt är att det lika framgångsrikt som att slåss mot väderkvarnarna. Industrijobben blir allt mindre viktiga för sysselsättningen i Sverige.

I dag är det lätt att glömma bort hur oerhört dominerande Ericsson har varit för svensk ekonomi. I slutet av 1990-talet stod de för 15 procent av exporten.

Så sent som för tio år sedan hade företaget 40 procent av sina anställda, 21 000 personer, i Sverige. Nu är det 14 procent eller drygt 16 000 personer. Snart är det ännu färre.

Men företaget drar inte bara ner antalet industrianställda i Sverige till förmån för anläggningarna i Tallinn i Estland och Nanjing i Kina. De minskar också antalet tjänster inom området forskning och utveckling vilket ju vid första anblicken ter sig sorligt för Sverige och riskabelt för Ericsson.

Men uppenbarligen beror det på att företagsledningen tycker att den gamla personalen har fel kompetens. De närmaste åren tänker Ericsson nämligen anställa tusen personer på samma typ av tjänster. De ska hämtas från högskolor och universitet och ”stötta företagets kompetensuppbyggnad”.

Ericsson saknar ordinarie vd sedan Hans Vestberg fick sparken i somras efter kritik om bland annat storstilade bonusar och lyxflyg. Dåvarande finanschefen Jan Frykhammar är tillförordnad vd. Det är inte den mest ideala situationen för ett företag som står inför stora utmaningar.

En av dem är 5G, femte generationens mobilnät, som bli nästa stora kliv i utbyggningen av trådlös kommunikation. Kapplöpningen mellan företagen för att bli först och billigast är ingen barnlek. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker slog nyligen fast att åtminstone en stor stad i varje EU-land ska tillgång till kommersiell 5G om fyra år.