Historien kommer att döma oss hårt – det måste vi räkna med

KOLUMNISTER

Historien kommer med sannolikt att döma oss hårt.

Bakom Migrationsverkets torra prosa döljer sig förfärande människoöden som rika Sverige valt att vända ryggen.

Iskylan drabbar alla. Men allra mest barnen.

Verkningsgraden av den nödbroms som Sverige lade i efter förra årets exodus med Sverige som mål beskrivs effektivt av Migrationsverket. I den prognos verket levererade i oktober förra året spådde man att det skulle komma 160 000 flyktingar till Sverige i år.

Nu tror man att det stannar vid 29 000, mindre än en femtedel av vad de trodde då.

Effektivast för att stoppa de nödställda människorna från att komma till Sverige är id- och gränskontrollerna vid Öresund. Liksom gränskontrollerna på andra håll i EU, skriver Migrationsverket.

Mest har antalet ensamkommande flyktingbarn minskat. Från drygt 35 000 förra året till omkring 2 400 i år, knappt sju procent av dem som kom hit förra året.

Antalet ensamkommande flyktingbarn som sökt sig till EU har minskat radikalt sedan förra året och andelen som sökte sig till Sverige är den lägsta sedan 2006.

Migrationsverket slår fast att även det beror på id-kontrollerna ”som särskilt begränsat möjligheterna för denna grupp som ofta saknar id-handlingar.”

Råare uttryckt så har id-kontrollerna varit särskilt effektiva mot omyndiga, alltså mot barn och ungdomar, eftersom det är ovanligt att de har id-kort. Särskilt om de kommer från Somalia, Etiopien, det mer eller mindre upplösta Libyen eller andra länder där byråkratin varken är jämlik eller effektiv.

Verket skriver också att barnen som kommer längs den så kallade centrala Medelhavsrutten, från Libyen till Italien, har fördubblats. Såklart, var skulle de annars resa? Den östra rutten har ju EU täppt till genom en omdiskuterad byteshandel med Turkiet.

Många av barnen tar sig vidare till framför allt Schweiz och Tyskland. Förfärande många, i Tyskland 9 000, avviker från sina boenden och tros söka sig vidare till släktingar eller till större tyska städer.

Förstår du vad det kan innebära? Det kan betyda att barnen som nyss flytt från en olidlig tillvaro riskerar att hamna i en ny likadan. Med droger, sexövergrepp, regelrätt prostitution, kort sagt i ett överjävligt utnyttjande av minderåriga.

Det är vad belåtna konstaterandet att antalet ensamkommande flyktingbarn som kommer till Sverige blir allt färre betyder. Det betyder i all sin iskyla att de fortsätter att fara illa, antingen som flyktingar i ett annat land eller kvar i sitt eget under förhållanden som tidigare fick dem att fly.

Visst, Sverige kan inte vara världens samvete. Hur mycket vi än öppnar våra hjärtan kan inte alla komma hit, det är en omöjlighet.

Men världen kan vara världens samvete. Och världen tar sig inte an den uppgiften just nu. EU stänger gränserna. UNHCR, FN:s flyktingorgan, har stundtals svårt att få maten att räcka till de många lägren i Mellanöstern. Det är en humanitär katastrof som eftervärlden kommer att döma oss för.

Och risken är överhängande att domen blir hård när Donald Trump, Marine Le Pen, Nigel Farage, Jimmie Åkesson och deras gelikar lämnat scenen och förhoppningsvis ersatts av människor med större empati. Det kan vi räkna med, hur obehagligt det än kommer att bli.