Förlåt, 2015 – det kunde bli värre

När Sverige stod stilla skakade omvärlden

KOLUMNISTER

2016 var året när inte så mycket hände – i Sverige.

Men utanför våra gränser hände desto mer. Där hopade sig de svarta molnen.

Förra året skrev jag att 2016 bara kunde bli bättre. Och det blev det också, här hemma. Efter den exceptionella dramatiken under 2015 innan har det nyss avslutade året varit tämligen blekt.

Men i vår omvärld har det däremot varit makalöst händelsetätt, men tyvärr av det dystrare slaget. Kriget i Syrien, valet av Donald Trump som ny amerikansk president, Storbritanniens kommande utträde ur EU, terror­dåden i bland annat Bryssel, Istanbul, Ankara och Berlin, de snabbt bortsmältande isarna vid Nordpolen inger inget hopp. Men de påverkar oss och kommer att fortsätta göra det.

Här hemma ligger de politiska partierna i startgroparna för valåret 2018. I år kommer alla riksdagspartier ­utom Vänsterpartiet att ha kongresser och bestämma hur deras huvudsakliga ­inriktning ska se ut i valet nästa år. Väntar vi med spänning? Det vore en överdrift att påstå. God fortsättning på det nya året!

4 saker som definierade det politiska Sverige 2016

1 av 2

Glåmigheten

Det har blivit en dygd att inte förarga någon

Om det är något som präglat svensk politik under 2016 är det glåmigheten, bristen på go och avsaknaden av idéer. Ska man generalisera ägnar sig partierna i hög grad åt att kopiera varandra och snart är de så lika att det är lätt att blanda ihop dem.

Det har särskilt drabbat Moderaterna och Socialdemokraterna. Stödet för partierna ligger under deras valresultat och inga tecken på något lyft kan skönjas. Eller som jag formulerade det i en tidigare artikel, statsministern och oppositionsledaren har snarast gjort det till en dygd att inte förarga någon, att inte uttala en åsikt eller driva en fråga som möjligen skulle förarga någon.

Det finns tyvärr ingen fördel med det. Till och med de egna sympatisörerna troppar, om man ska tro opinionssiffrorna, av i stilla takt, förmodligen för att de inte heller förstår vad deras parti vill.

Men det finns undantag. Tre partier har i dag större stöd än de hade för ett år ­sedan. Det är Centern, ­Vänsterpartiet och Sverige­demokraterna.

Och vad karaktäriserar dem? I alla fall inte glåmighet. Hos dem är det tydlighet som gäller. Och det tycks väljarna uppskatta.

Åtstramningen

Från generös flyktingpolitik till mininivåer

Det var inte under 2016 som besluten togs. Men det var året då det svenska flyktingmottagandet i stramades åt i praktiken, den gick från en av världens mest generösa till EU:s mininivåer.

Ingen får längre permanent uppehållstillstånd från start. Den som bedöms vara flykting får ett treårigt uppehållstillstånd medan de som bedöms vara så kallat alternativt skyddsbehövande får stanna i 13 månader. Det gäller även ensamkommande flyktingbarn och barnfamiljer.

När tillståndet löper ut kan det förlängas om personen fortfarande har skyddsskäl. Den som kan försörja sig själv får permanent uppehållstillstånd.

Den som vill ta hit sin maka/make och sina barn måste kunna försörja dem och ha en tillräckligt stor bostad.

Den svenska modellen

Alla älskar den – ingen vet vad den betyder

Ingen kan ha undgått att lägga märke till det, flirtandet med nationalismen. Först ut var Socialdemokraterna och Stefan Löfven (S) som dammade av begreppet ”den svenska modellen”. Sedan började alla prata om svenska värderingar och hur viktigt det är att stå fast vid dem.

Nu skriver de, möjligen eftersom Löfven så frekvent använder ­uttrycket, att det är ett ”begrepp som syftar på vissa politisk-ekonomiska drag som har varit ­eller ansetts vara unika för Sverige”. Framför allt att fack och arbetsgivare sätter löner och att välfärden betalas via skattsedeln.

Vi tar den svenska modellen först. Tyvärr vet ingen riktigt vad den innehåller. I mars slog Nationalencyklopedin fast att uttrycket ”saknar entydig definition”. Några månader senare ströks den formuleringen och ersattes av ”ett begrepp som syftar på vissa politisk-ekonomiska drag som har varit ­eller ansetts vara unika för ­Sverige”.

Lika suddig var debatten kring de svenska värderingarna. Anna Kinberg Batra (M) ansåg exempelvis att det bland annat handlar om att göra rätt för sig. Är det en svensk värdering? Knappast. Snarare universell.

Syftet med att börja använda uttrycken var självfallet att avlöva Sverigedemokraterna ett vapen. Att blott Sverige svenska krusbär har är ju en av deras paradgrenar. Men hittills har det inte gett önskat resultat.

1 av 2

Miljöpartiets genomklappning

Lider fortfarande av den fullskaliga krisen

De gröna gjorde ett dåligt val och kom otränade till regeringskansliet för att för första gången ta plats i en regering. Den bristande ­erfarenheten gjorde att några ganska enkla misstag ledde till en fullskalig kris som partiet fortfarande lider av.

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) avslöjades på kort tid ha varit på samma middag som en medlem av ultranationalistiska ”grå vargarna”, träffat en representant för en islamistisk organisation och jämfört israelers behandling av palestinier med nazitysklands av judar.

En månad senare hade en tredjedel av MP:s statsråd lämnat regeringen, han och Åsa Romson. De gröna hade fått ett nytt kvinnligt språkrör, Isabella Lövin, sedan Gustav Fridolin och Romson ställt sina platser till förfogande. Dessutom hade opinionssiffrorna körts ner i botten och där ligger de kvar ännu.

MP har inte vunnit några opinionsmässiga framgångar på att sitta i regeringen. Tvärtom har de framstått som de svikit miljön genom att exempelvis gå med på att Förbifart Stockholm byggs, att Bromma flyplats blir kvar under överskådlig tid och att Vattenfall säljer sin tyska brunkol i stället för att lägga ner den. Räkna med nya turer i den här historien.