Ett lyckokast – eller genidrag?

Sju och en halv månad före valet har de rödgröna segervittring. Varannan väljare tänker rösta på något av de tre partierna enligt Aftonbladet/United Minds.

Förklaringen heter Miljöpartiet. Sedan valet 2006 har partiet mer än fördubblat sitt väljarstöd.

Socialdemokraterna däremot har halkat långt under det historiskt dåliga valresultatet i förra riksdagsvalet. Vänsterpartiets ökning är blygsam, knappt en procent.

Miljöpartiet ser alltså ut att vara nyckeln till en rödgrön valvinst. Det är det enda av de rödgröna partierna som har vind i seglen. Och det är ingen svag bris, det vräker på ordentligt i den gröna skutans segel.

Kan tacka MP

Om Mona Sahlin blir statsminister efter valet har hon, som det nu ser ut, Miljöpartiet att tacka det för. Att slå sig ihop med Maria Wetterstrand och Peter Eriksson var om inte ett genidrag så i alla fall ett lyckokast för Sahlin.

Skälen till att just MP och inte de andra rödgröna partierna ökar är flera. Den enklaste förklaringen är att de driver ett antal frågor som ligger rätt i tiden. Klimat, miljö, frihet på nätet och entreprenörskap.

Men framgångarna beror framför allt på att Miljöpartiet valt sida. Länge ansåg de att höger-vänsterskalan var förlegad, de fanns varken på den röda eller den blå planhalvan utan i en egen grön dimension.

Nu är MP fast förankrat i det röda laget och där är det många som uppfattar dem som ett tilltalande alternativ. 13,5 procent säger att de skulle rösta på Miljöpartiet även om de får Lars Ohly och Mona Sahlin på kuppen. De vill att det röda laget ska vinna, men de vill inte lägga sin röst på S eller V.

För alliansen är Aftonbladet/United Minds rena skräckläsningen. 229 dagar före valet ligger de nära nio procentenheter under 2006 års valresultat och drygt tio procent efter de rödgröna konkurrenterna.

Underläge

Och detta dagen efter att den alltid så påläste Fredrik Reinfeldt tvingats erkänna att han hade fel i SVT-debatten i söndags. Där hävdade han att sysselsättningen ökat med 100 000 personer sedan valet. Men beräkningsmodellen har ändrats, underlaget från finansdepartementet var fel. I själva verket jobbar lika många då som nu.

Samtliga allianspartier, även Moderaterna, ligger nu under sitt förra valresultat.

Det är svårt att se hur de ska ta sig ur svackan. Kritiken för den okänsliga behandlingen av sjuka och arbetslösa har bitit sig fast. Den samhällskritik som Reinfeldt själv angett som grundläggande för att vinna val lyser med sin frånvaro. Dessutom verkar alliansen nervös och ofokuserad.

Men osvuret är bäst. Ett valår kan nästan vad som helst hända.