Färskingarna – sista hoppet för sossarna

Den 13 april kallade Socialdemokraterna till presskonferens. Partiets vallokomotiv, utöver ordföranden Mona Sahlin och partisekreteraren Ibrahim Baylan, skulle presenteras.

Det var kanske inte den piggaste skara som skådat ljuset. Alla sex, bland andra Bodström, Östros och Ylva Johansson, var före detta statsråd från den S-regering som röstades bort av väljarna 2006. Bara två var kvinnor.

– Vi vet hur man regerar. Det ville jag signalera och det tycker jag att jag lyckades med. Så förklarade Mona Sahlin varför hon uteslutande valt ärrade och nederlagstyngda kämpar och inget nytt spännande kort.

Strategin var alltså klar och tydlig. Det var gamlingarna som skulle vinna valet åt Socialdemokraterna.

De misslyckades. Kapitalt.

Men det sämsta valresultatet sedan 1914 har gjort att krismedvetandet snabbt vuxit i riksdagens än så länge största parti.

Valet 2006, då Socialdemokraterna fick 35 procent, var inget undantag. Sveriges statsbärande parti befinner sig på ett sluttande plan.

Så när Mona Sahlin i går presenterade en kriskommission som på djupet ska ta reda på vad som gått snett – och vad man kan göra åt det – hade veteranerna fått stryka på foten.

Kriskommissionens fyra arbetsgrupper ska, med ett undantag, i stället ledas av yngre förmågor som inte tillhör Sahlins närmaste krets; förre SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi, 31, studentförbundets förra ordförande Kajsa Borgnäs, 28, partidistriktets ordförande i Göteborg Anna Johansson, 39, och Sahlins förra pressekreterare och kommunalrådet i Kalmar Johan Persson, 36.

Undantaget är Morgan Johansson, 40, som var ministerkollega med Sahlin

i Perssons sista regering. Men han kommer från vänsterdistriktet i Skåne som partiledningen inte vill komma på kant med.

Sahlin gjorde fel när hon utsåg sina vallokomotiv. De signalerade inte att Sverige var på väg in i en ny spännande framtid. De dammade.

Nu gör hon däremot rätt. Ska Socialdemokraterna komma igen behöver de göra hemläxan grundligt. Och den kan inte göras av dem som redan misslyckats. För det krävs nya tankar – och nya människor.