Hur kan någon vara MOT kampanjen för en vit jul?

Foto: Thinkstock
KOLUMNISTER

För ett par dagar sedan läste jag en debattartikel om Vit jul och blev mer upprörd än i en rondell med farbröder som inte tror att cirkulationsplatsreglerna gäller dem.

Jag lät ”men … men … men … men” för mig själv och behövde något att hålla i. Det fick bli en espresso och ett youtube-klipp med katter som blir rädda för gurkor.

Jag vill inte skriva ut vilken text jag syftar på, ni får googla. Och nu ska jag hålla mig till sakfrågan, jag ska akta mig för att gå på individen. Man ska inte gå till personangrepp, särskilt inte i jultider.

Jag vill bara retoriskt och rakt ut i luften ställa frågan om hur man är skapt om man känner ett starkt behov av att gå ut och dra en lans mot kampanjen Vit jul.

MOT Vit jul.

Jag ska lyfta frågan bort från personer och deras bevekelsegrunder, absolut, men jag kan inte låta bli att undra vilka de är, de som verkar tycka att alla vuxna alkisbarn bara ska komma över det någon himla gång och låta folk dricka sin alkohol i fred.

Nu har jag undrat färdigt. Var och en får fundera hemma hos sig själv vad det är som gör att man blir provocerad av en kampanj som vill belysa frågan om hur barn påverkas av vuxna som super.

Ingen i hela världen tror att kampanjen Vit jul gör att en person sjuk i alkoholism vaknar till ett nytt liv den 25 december. Kritikerna verkar tro att det är så kampanjen är tänkt att fungera.

Vit jul är symbolisk (samt ”långsiktig och hjälper där det går, med aktiviteter för barn och unga under julen och genom att lyfta diskussioner om normer och alkohol”) och jag är stolt ambassadör för femte året i rad.

Vidare så är jag en av de ambassadörer som inte vet vad jag pratar om. Jag har ingen alkoholism varken i barndomen eller i min närhet. Jag är inte ens nykterist. Jag tycker om vin, rött, vitt och rosa, jag gillar att dricka bubblor till lantchips innan maten är klar när vi har parmiddag.

Men jag är inte trögfattad, jag ser problemet med att alkohol är en så otroligt stor del av människors roligheter. Midsommar, påsk, nyår, fredagsmys, lördagsmiddag, after work, charterresan, semesterboxen.

Jag är själv en av dem som låter ”FAN systemet stängde vid 15 idag, hur gör vi nu?” följt av diverse bröl och beskyllningar om vems ansvar det egentligen var att köpa ekologiskt vin.

Ska vi ha en sån här sval och cool inställning till drickandet så ska vi ta ansvar också.

Så om vi kan ta en högtid, vilken som, men låt oss dra till med … julen, för att prata om alkoholmissbruk, förstörda jular, förstörda relationer och förstörda barndomar.

Kan det inte bara få vara så då?

Kan vi inte ta tillfället i akt att vara alkoholfria, fokusera på kärleksbudskapet eller julklapparna eller feta ettåringar som inte kan öppna sina paket eller bara vara tacksamma för att det mitt i bland oss finns personer som har det bra, så till den milda grad, att de orkar uppröras över vit jul.

Veckans julfilm 1:

Borat. Jag älskar Borat, Borats granne, Borats baddräkt, Borats bajspåse. Jag hoppas att Borat blir en julklassiker på allvar, för vad kan vara mer juligt än ett par håriga pungkulor i ansiktet under ett episkt nakenslagsmål?

Veckans julfilm 2:

Speed. Keanu Reeves är filmhistoriens sämsta skådespelare men vi förlåter honom för att allt på grund av en svårslagen sympatisk uppsyn. Någonstans bakom tjocka lager av uselt agerande bultar ett stort snällt hjärta och då gör det ingenting att han inte ens kan fejka en nysning (googla!)