Kolumn

Malin Wollin

Barnfetma är ingen köksbordsdebatt

Relationen mellan barn och vuxna ska vara fri från åsikter om hur man är och hur man ser ut. Det ska bara vara villkorslös kärlek och regler.
Relationen mellan barn och vuxna ska vara fri från åsikter om hur man är och hur man ser ut. Det ska bara vara villkorslös kärlek och regler.Foto: COLOURBOX
KOLUMNISTER

Visste ni att 113 procent av svenska barn lider av övervikt?

Det låter osannolikt men det är nästan sant.

Hur ska det gå? Kommer Sveriges landmassa pressas ner och kustlinjerna utplånas när den ungdomliga delen av befolkningen blir tung bortom kontroll? 

Barnfetmadebatten går som alla andra debatter i vågor. När den nu åter är på bordet är det föräldrarna som står i skottgluggen. Fine with me. Allt är föräldrarnas fel, allt är föräldrarnas ansvar.

Frågeställningen ser ut såhär: Ska föräldrar prata med sina barn om övervikt?

Nej.

Nej, det ska de absolut inte göra.

Jag ska återkomma till detta, men låt mig först konstatera följande:

Sveriges överviktiga barn är inte en stor fettboll som vi kan applicera en och samma lösning på. Detta beror givetvis på att all övervikt inte har samma orsaker. 

Bakom varje stort barn finns en ­individ.

Denna debatt om barn och övervikt förutsätter ju också detta: Det värsta som du kan råka ut för är att vara tjock, närmare bestämt tjock jämfört med andra.

Åter till föräldrarna.

Det fanns exakt 800 saker jag inte ville prata med mina föräldrar om när jag var barn. Här är en av dem:

Min kropp.

Och skulle jag prata om min kropp så fick det lov att handla om att mamma skulle göra ett sånt där vitlöks­paket till örat när jag var sjuk.

Jag ville inte ens att mina föräldrar skulle vara medvetna om att jag hade en kropp, om det inte var så att jag tappade en arm och måste åka till akuten och sätta tillbaka den.

Relationen mellan barn och vuxna ska vara fri från åsikter om hur man är och hur man ser ut. Det ska bara vara villkorslös kärlek och regler.

Om barn själva tar upp sin relativt tjocka kropp med sina föräldrar så måste det givetvis bemötas, på ett bra sätt (det finns 799 dåliga). Men att en vuxen sätter sig ner med sitt barn och börjar prata om hur det ser ut, det kan inte sluta bra. Hur inleder man ens?

Alla tjocka barn vet att de är tjocka, det finns liksom inte en chans att de kommer undan.

Källa: alla skolår som någonsin ägt rum.

Ska då inte hemmet vara det trygga rummet, fritt från fokus på plufsiga magar och bröst fast man är en ­kille?

Ska då inte mamma och pappa vara de som lyssnar, lagar lagom god mat och löser kompisproblem och det är allt?

Här är vad föräldrar kan göra:

• Äta bra mat och bli en god förebild.

• Köpa hem frukt som barnet tycker om.

• Inte köpa hem skit.

• Eller bara köpa hem skit på fredagar.

• Åka på utflykter och gå med sina ben och sina barn.

Ska vi säga så? Okej, bra.

Sådärja 1

Nu har Brad Pitt och Angelina Jolie äntligen gått skilda vägar. Nu kan Jennifer Aniston dumpa den där B-rolls­killen och sedan kan allt gå tillbaka till hur det en gång var. Sedan blir det fred i Syrien och rätt låt vinner Melodifestivalen.

Sådärja 2

I går lyssnade jag på budget­rapporteringen från P1 Morgon till sena Aktuellt, ­inklusive hela riksdags­debatten. Ändå vet jag mindre än jag visste dagen före. Nu vill jag veta vems fel det är.