Mitt nya liv som god och lugn börjar i morgon

Att skjutsa sina barn till skolan på morgonen kan ibland leda till repade bilar.
Foto: Thinkstock
Att skjutsa sina barn till skolan på morgonen kan ibland leda till repade bilar.
KOLUMNISTER

Det är morgon i huset med dyra barn. Fyra barn. Fyra barn ska det vara.

Eftersom mellan­barnens skola renoveras så finns deras skolor all over the place, eller åtminstone all over Kalmar. Och i dag står tolvåringens cykel kvar på en av skolorna hon åker runt till.

Jag tänker vara snälla mamman och skjutsa henne, trots att hon gott skulle kunna gå de åttahundra meterna. Tänk om våra för­fäder kände till detta, de som gick bar­fota till skolan genom tre meter packis och acid rain, en skola som låg åtta mil bort, ­bakom ett berg. Och detta efter en frukost som bara varit att titta på en målning av en rova.

Men om jag kör henne så kan jag anpassa tiden, ringa minstingens förskola och säga att han äter ­frukost hemma och sedan ta dem

i samma tur.

Nu hastar fjortonåringen ut ur sitt rum, hon vill också följa med.

Och hon har tider att passa, till skillnad från alla andra världsmedborgare som inte har lika mycket viktigheter för sig. Om jag ska vara en hånfull och historielös förälder så handlar hennes tidspress säkert om att hon vill ha fem minuters marginal till att i korridoren stå lutad mot ett skåp och säga saker som ”typ, asså, amen liksom shut up, orka”.

Tolvåringen följer med in och lämnar tre och ett halvt-åringen på förskolan medan fjortonåringen sitter kvar i bilen, pga orka.

När vi kommer tillbaka ser jag redan vid grinden hur hon viftar indignerat med armarna i bilen.

”Du börjar om åtta minuter, skolan ligger två ärmlängder bort, vi kommer hinna. Och om galoscherna inte passar så varsågod att kliva ur och promenera bort till skolan, det är ett fritt land”

”Men jag vet inte vilken fucking lektion jag har!”

”Åhå, det kanske är fucking­kunskap?”

”Mamma sluta!”

”Sluta själv, nu sk...”

BRAAAK.

Ljudet av en bils plåt mot en annan bils plåt.

Och som varje gång egen bil får närkontakt med annans bil så är den första tanken aldrig hur det gick med någon.

Första tanken är alltid: ”Det här kommer bli så jobbigt.” Andra tanken: ”Det blir dyrt det här.” Tredje tanken: ”Mår alla bra?”

”Sånt här händer aldrig när ­pappa kör oss.”

”Det beror på att det alltid är jag som kör er.”

Man ska vara en god mor, man ska vara en lugn mor.

”Det var förresten DITT fel med ditt fucking hit och dit.”

Mitt nya liv som god och lugn börjar i morgon.

Jag hoppar ur och rafsar ner mitt nummer på en lapp under torkarbladet, sedan åker vi vidare mot skolan. Tvenne flickor lämnar bilen under tystnad och går mot skolbyggnad.

Efter en minut ringer bilägaren.

Så, nu ska jag hem och samla mig. Telefonen lyser upp av ett sms från fjortonåringen.

”Glöm inte utvecklings­samtalet i dag”

Fucking utveckling.