Jag tänker på Phoebe när godhetsdebatten rasar

Joey och Phoebe i ”Vänner.” En godhetsdebatt från 1990-talet.
Foto: Kanal5
Joey och Phoebe i ”Vänner.” En godhetsdebatt från 1990-talet.
KOLUMNISTER

I ett avsnitt av TV-serien Vänner (som nu såhär i efterhand är så fruktansvärt sexistisk och könig att änglarna gråter) försöker Phoebe bevisa för de andra vännerna att osjälvisk godhet existerar.

Hon har precis fött trillingar åt sin bror och fru som inte kan få barn och Joey hävdar nu att Phoebe mådde bra av att ge dem barnen. Alltså var det en självisk handling, oavsett hur mycket glädje den skänkte de signade föräldrarna.

Phoebe blir frustrerad och lovar att hitta en god handling som inte är självisk.

Hon tror att hon har lyckats när hon låter sig stickas av ett bi, men Joey förklarar att biet förmodligen dog efteråt.

Jag tänker på Phoebes fruktlösa jakt på ren godhet, befriad från egen vinning, medan debatten om godhet (debatten man har när man har debatterat slut ALLT annat) vägrar dö.

För tydligen nöjer sig vissa debattörer inte med ett osunt fokus på tiggarna (till detta ett osunt fokus på hur jobbigt det är med tiggare, snarare än ett sunt fokus på hur jobbigt det måste vara att tigga). Nu ska vi nästla in oss riktigt ordentligt i en härva av skam därför att vi ger pengar till människor som sitter på gatan med en fådd fleecefilt från Ikea.

I går cyklade två av mina barn till affären för att köpa lite julklappar till sina andra syskon. Herregud så sött, tänkte jag när jag såg dem försvinna uppför och sedan nedför backen. Det yngre barnet hade blott hundra kronor med sig, det var väldigt mycket ”vad tar ni för valpen där i fönstret” över det hela.

När de kom tillbaka var hundrakronorspojken uppspelt som bara ett barn som har shoppat för egna pengar kan vara.

”Hittade du några fina jul- klappar?”

”Ja, till alla utom en!”

”Hur mycket pengar spenderade du?”

”78 kronor”

”Så hur mycket har du kvar?”

”22 kronor”

”Bra”

”Eller 20 förresten, jag gav två kronor till en tiggare”

”Oj”

”Ja, men Saga gav tjugo kronor”

”Saga, gav du tjugo kronor till en tiggare?”

”Ja, vi är barn och barn behöver ingenting, de har ju inte ens ett hus”

”Ditt själviska lilla barnsvin”

Sa jag inte då.

Eftersom jag inte är liberal debattör.

Eftersom jag tycker att det var det finaste jag hade hört på hela dagen.

Jag pussade henne hårt på den röda kalla kinden och tänkte att för vissa kanske det var oerhört själviskt av min dotter eftersom inte nog med att hon själv mådde bra av sin snällhet, hennes mamma blev också tillfreds. Vi talar alltså om utvidgad självisk godhet. Den värsta sorten.

En god jul önskar jag nu alla, goda som onda, själviska som osjälviska.

Hoppas att 2017 blir ett år då vi alla kan skilja på äpplen och päron och godhet.

Om du inte fått nog av godhet 1

Skriv på för en Vit jul i år, det gör jag. Jag känner mig väldigt god, och så dricker jag ännu godare must!

Om du inte fått nog av godhet 2

Hjälp Unicef hjälpa

människorna i Syrien, gå in

på unicef.se Om du känner

att du mår bra av att ge,

försök kämpa emot.