Gör någonting åt misshandeln

KOLUMNISTER

Justitieminister Beatrice Ask har tagit polisen i örat och sagt att de ska ägna mer tid åt att utreda brott mot kvinnor och barn.

Rätt så. Och knip hårt. Knip så hårt du kan.

En gång var jag ett sånt där fall som aldrig blev något. Som ”lades ned”. Blev nedslagen av en före detta pojkvän på en gata på Söder. Pang.

Det blev folksamling och ståhej och i upplöst tillstånd linkade jag i väg till polisstationen. Och möttes till min förvåning av polischefen. Min före detta hade ringt och polischefen var nu på något sätt hans ombud. Och sa att exet ”ångrat sig”. ”Ge honom en chans”, sa han. Stirrade. Vacklade.

Men då frågade jag om polischefen i så fall ville beskydda mig. Om han ville hänga med till jobbet och sedan hämta mig någon gång vid fem. Men det ville han ju inte. Han blev tvärsur, vände på klacken, försvann in i sin chefshåla och sedan såg jag honom inte mer.

Så var det dags för anmälan, men då höjde den tjänstgörande konstapeln sitt pekfinger och sa: ”Du vet att du kan åka dit för mened om du tar tillbaka den här anmälan.”

Det var fel. Det var ett skrämskott och jag sa: ”Jag vill göra en anmälan.”

Och då skrev han.

Några månader senare ringde en åklagare och sa att mitt fall hade lagts ned. I ”brist på bevis”. Minns hur jag stammade: ”Jag har ju rättsintyg. Jag har vittnen.” Åklagaren: ”Det räcker inte. Jag är ledsen.”

Men jag var inte ledsen.

Jag var glad.

Det fattar ju vem som helst, att man inte kan slåss både mot en våldsman och mot ett rättssystem som bara vill spotta ut en. Det får ju räcka med det ena. Eller hur?

Så det fick bli några tuffa år innan jag kunde känna mig trygg igen.

Hur många killar tror ni ges det härliga svängrummet att slå? De är mellan 75 000 och 100 000, men de kan simma lugnt. Majoriteten kommer aldrig ens i närheten av ett åtal.

Ändå kostar de. Om man räknar ihop utredningar, rättegångskostnader, sjukskrivningar och socialtjänst så kostar de här typerna 32 miljarder per år i Storbritannien och 3,8 miljarder i Sverige. Och då har vi ännu inte satt någon prislapp på alla vettskrämda och mosade själar.

Så, Beatrice Ask. Här finns att göra.

Förslag: En nationell handlingsplan. Fokus på att säkra bevis som håller i en rättegång. Fokus på barnen. Jourdomstolar.

Go for it.

Monica Gunne