Tro det eller ej, de flesta landar mjukt

KOLUMNISTER

En gång snurrade livet så fort för mig att jag inte visste hur jag skulle få stopp på det. Minns att jag inte ens hade koll på årstiderna. Om det var vinter eller vår där ute. Brukade kisa ut genom fönstret för att orientera mig. Om det föll snö var det ju busenkelt. Men om det bara regnade så blev det ju genast knepigare.

Då kunde det dröja ett tag.

De där blinda åren var som att klänga sig fast vid en karusell. En galen karusell som det var något fel på. En karusell som inte kunde stanna. Som bara snurrade och snurrade och snurrade. Och på ett sätt var det väl helt okej att sitta där fastklistrad i fartvinden.

Om du bara lydde centrifugalkraften så ordnade sig ju det mesta. Du visste vad du skulle göra. Och hur du skulle göra det.

Så det var bara att köra på.

Jobba och köra på.

Ändå tjippade skräcken någonstans där inne. Och skräcken var att tappa taget. Att centrifugen skulle vinna och fösa dig över den där utmätta bänken.

Och slunga dig rakt ut i mörka skogen. Och det var ju precis vad som hände.

Och det händer alltjämt. Det händer varje dag.

Skit samma vad det är.

Det kan vara vad som helst som får dina fingrar att rakna. Du kanske bara har tappat orken. Du har fått nog.

Du har fått sparken. Blivit moved away.

Du har blivit sjuk. Du kanske har fått bekymmer med något av dina barn. Eller med någon annan som du älskar.

Eller så är det bara en omorganisation för mycket.

Hursom, så blir du antagligen chockad över din yviga luftfärd. Kanske livrädd. Vad hände? Och är det något som är trasigt? Och ska jag nu bli sittandes på den här skitplatsen för resten av mitt liv?

Utanför allt.

Tro det eller ej, men de flesta landar mjukt. Och efter den första förödmjukelsen, så upptäcker du att det är grönare där i utmarken. Och på något sätt ... fuktigare. Mer dagg, mer skimmer. Och mer ... tid.

Och tro det eller ej, men snart uppenbarar sig allt som du tyckte att du inte ”hunnit med”. Det kommer leende ur snåren – allt det du ”glömt” att du tyckte om.

Så det blir ingen förlust? Åjo, det blir det allt. Pengar, karriärflyt och ställning blir väl litet halvdant. Såsigare. Stolpigare. Skakigare.

Men det går väl att börja om? Att spåra något nytt.

Eller hur?

Så välkommen i det gröna.

Monica Gunne