Så ska julen firas – med koldioxidpoäng

KOLUMNISTER

Och här har jag gått och trott att jularna för all evighet skulle rusa på som en galen torktumlare.

En torktumlare utan stoppknapp. Och med varvantalet inställt på max.

Så slås allting av.

Och det blir stilla.

Blickstilla.

Är det här ett tillfälligt strömavbrott? Eller är det någonting existentiellt. I stil med: efter Tumlaren kommer Tomrummet.

Blev påmind om livet efter Tumlaren, när julen kröp sig på. Och det slog mig: Vad ska jag göra i jul – och med vem?

Eftersom det inte fanns något självklart svar på den frågan så jag ringde till mina söner och sa: ”Hur har ni tänkt lösa julen?”

Den äldste sonen sa att han skulle åka skidor, någonstans, kanske. Och den yngsta sonen verkade inte veta vad jul var för något.

Att det var något som stod för dörren.

Sjönk ner vid köksbordet.

Hur kunde allting utvecklas så här?

Jamen, det var väl inte alltför länge sedan, som vi dånade fram här i en långdans och korvspadet stod och bubblade på spisen.

Och var det här Tomrummet straffet, för att jag inte hållit traditionen i tokstrama tyglar? För att jag låtit allt fara iväg litet hipp som happ. För att jag alltid har varit så noga med att ”var-och-en-måste-få-göra-som-den-vill”. Så var det.

Hur som helst, så fick jag plötsligt syn på en annons. Det var den stora kända fiskaffären som gjorde reklam för sin julcatering. Det var bara att kryssa, så levererades hela julmiddagen till dörren.

Kanske inte så billigt, men smart.

Repade mod. Här skulle den gamla Tumlaren kopplas på. Här skulle söner tvingas hem till hem julbordet.

Så jag läste matsedeln med stigande intresse. Men tänkte jag oj, så gott och smack, smack? Nej, jag satt och räknade koldioxidpoäng. Ja, hur mycket koldioxid kostade en sån här julfest? Hur långt har laxen åkt? Och hummern. Var­ifrån kommer skinkan? Nej, inga apelsiner, de har säkert varit på väg i tiotusen kilometer minst. Och kaffe, nja – tveksamt.

Så – med det här nya, fräscha perspektivet på julfirandet, så skulle jag vilja önska alla läsare en God jul.

Irriterade tidigt – ja.

Men jag vet. I backspegeln så vet jag att det är språngmarschen, att det är den galna Tumlartiden fram till jul som är den ”riktiga” julen.

Den som räknas.

Så bit ihop – och en riktigt God Tumlar-jul.

Och glöm inte att räkna koldioxid.