Bekämpa din sorg så uppnår du lycka

KOLUMNISTER

Lyckan kommer, Lyckan går.

Den som älskar Lyckan får.

Nej, det där stämmer inte alls längre.

Det nya är:

Den som kämpar hårt och målmedvetet – Lyckan får.

Trist va?

Eller?

Ja, varför kan vi inte börja 2008 med att fundera över Lyckan? De flesta människor längtar ändå efter den, efter att äntligen få bli Lyckliga.

Men Lyckan är inte ödet. Lyckan är inte något som trillar ned över oss som en nygräddad pannkaka från himlen.

Lyckan är ingen nåd.

Lyckan är hårt arbete och kontroll.

Och Lyckan uppenbarar sig bara för den som fattar hur man ska utnyttja sina möjligheter, sina resurser. Så skrev Aristoteles på antiken.

Och det har dagens neurobiologiska forskning också kommit fram till.

Jag har varit Lycklig under många perioder i mitt liv, men jag har också varit olycklig. Krälat som en förvirrad Medea bland gruskornen. Och så här i efterhand undrar jag, om jag inte har lagt ner en större känslomässig kraft i att vara olycklig – än att vara Lycklig.

Hur som.

I veckan begav jag mig till Operan för att lyssna på Orfeus, bara för att jag visste att här var en man som inte kunde sluta sörja. Och som han sörjde. Han sjöng och sörjde med en sådan kraft att både gudar och furier la sig platta och öppnade portarna till dödens rike.

Där då Orfeus kunde hämta sin Eurydike tillbaka till livet.

Satt i mörkret och tjöt.

Ett dåraktigt beteende, enligt den nya Lyckoforskningen. Så gör man bara inte.

Man söker inte upp sorgen och sitter där och hulkar.

Tårar gör dig bara ännu sorgsnare, ännu mer deprimerad och modlös.

Enligt den nya Lyckoforskningen ska sorg inte genomlevas. Den ska bekämpas. Jagas bort.

Allt det här kan läsas i vetenskapsjournalisten Stefan Kleins ”Lyckoformeln”, en bok som bygger på den senaste forskningen om hur vi kan bli Lyckligare. Och det genomgående mantrat är – lär dig kontrollera dina ”negativa emotioner”. Vilket ungefär ska tolkas som: sjunk inte ner i ältet. Skärp dig. Tänk på något annat.

Ty – bara den som kan styra sina ”emotioner” kan någonsin bli Lycklig.

Och jag vet inte.

Jag vet faktiskt ingenting alls.

Jag vet bara detta enda: att Lyckan kommer och Lyckan går.