Det vi inte hörde har etsat sig fast

KOLUMNISTER

Vad gömmer sig bakom den galanta kändisparaden vid Tito-rättegången?

Vad döljer sig bakom alla tårar, sammanbrott och utspel?

Svar:

1. En ung kvinnas berättelse om en misstänkt våldtäkt.

2. En havererad förundersökning.

I fyra dagar har jag följt rättegången mot Tito Beltran vid Ystad tingsrätt och det som etsat sig fast hos mig är inte artisten Carola Häggkvists Hollywoodentré i rättssalen. Darth Vader-look alike, i svart huva och stora mörka solglasögon.

Inte heller var det den misstänkte operasångaren Tito Beltran, som levt på kexchoklad och chips sedan i december och som bröt ihop i rätten.

Eller skådespelerskan Maria Lundqvists imponerande vittnesmål.

Eller advokat Thomas Bodströms skickliga slutplädering.

Eller försvarsadvokat Tomas Nilssons monotona skarpsinne.

Det som etsat sig fast är barnflickans berättelse, som hon berättade bakom stängda dörrar. Och som allmänhet och medier aldrig fick höra.

Och som därför svävade som en grå tom fläck mitt i den nybyggda rättssalen.

Och som påverkade allt som sades.

Det andra är den darriga förundersökningen, där den före detta polisen Monica Dahlström Lannes har tillåtits glida ut och in i otydliga roller. Och där en del förhör har varit rena rama hafsverken.

Ett exempel:

Polisförhöret med huvudvittnet Carola Häggkvist gjordes på 25 minuter. I en mobil.

Ett annat exempel:

I Tito Beltrans andra mål, där han är frikänd från misstankarna att ha förgripit sig på en sjuårig flicka, har polisen också gjort slappa förhör. Man har fumlat med ljudupptagningen så att flickans svaga röst inte kunde höras. Man har fumlat med videoupptagningen så att flickans ansiktsuttryck inte kunde tolkas.

Två misstag som har sänkt bevisvärdet i den lilla flickans berättelse.

Ja, Tito Beltran har rätt till det bästa försvar - och det har han i sin omutlige försvarsadvokat Tomas Nilsson.

Men i rättvisans namn - har då inte också barnflickan rätt till samma proffsighet, till en professionell och korrekt brottsutredning, genomförd med all tänkbar kompetens och teknik?

I rättvisans namn - hur ska man annars lyckas vaska fram den hållbara bevisning som krävs för en fällande dom?