Anna Anka brädad – av två små barn

KOLUMNISTER

Undrar hur Anna Anka skulle ha gjort?

Jag menar Hollywood-frun i TV3.

Hemmafrun som drog mer än en miljon tittare i måndags.

Jag är också en hemmafru.

En hemmafru som återvänt till gå. Till radhusen där allt började. Där jag stod med min son på armen och stirrade mot horisonten. Mot grantopparna på andra sidan fältet.

En mamma utan utbildning och jobb.

En mamma som längtade bort.

En mamma besatt av att ta reda på, vad som fanns bakom granarna.

Nu vet jag det.

Och efter 39 år är jag tillbaka.

Jag är tillbaka, för att hjälpa min systerdotter, när hon ska lägga in sista växeln i sin doktorsavhandling.

Jag är småbarnsmamma igen.

En mamma som glömt allt.

Och här måste jag nog hålla med Farmor Anka, – nej förlåt, Anna Anka. Att det vore perfekt med en sån där avlöningslista, där man bara behöver pricka av tjänsterna. Någon som handlar och lagar mat. Någon som plockar och städar. Någon som hämtar och lämnar. Någon som hittar vitlöken och vantarna. Och som vet hur man gör med tvätten, disken, mikron och teven.

Men det är inte oraklet Anka som styr upp det hela.

Det är barnen.

Saga, 6, och Rasmus, 4.

De har varit mina övervakare, tekniker och arbetsledare.

De har guidat.

Hur sätter man på diskmaskinen?

Så här. Rasmus, 4, trycker på en knapp och säger: Håll tre sekunder.

Varför det?

Det är barnsäkert.

Var är riset? Har ni ingen sil? Var är mjölet? Barnen vinglar på köksbänkar, sträcker sig, pekar och skriker: Där. Nej, inte där. Där.

De har försvunnit in i skåp och kommit ut med byttor och rivjärn. Ropat: Här.

Och när det var dags för vällingen blev det blankt. Hur gör man?

Rasmus från diskbänken: Där. Han pekar på en vällingflaska. Hur mycket pulver ska det vara? Två deciliter. Hur mycket vatten? Fullt. Och sen? Skaka. Hur ska det värmas? Pojken iväg till mikron. Pekar.

Men flaskan var för hög. Fattade inte hur jag skulle få in den.

Saga, 6, ingrep: Så här.

Hur länge ska den värmas?

48 sekunder.

Ja, så här hjälps vi åt i radhuset vid granskogen.

Och jag menar, att Anna Anka har en del att lära av barnen här vid Frostmofjället.

Men det är knappast något som genererar några klick.

Eller rekord.

Eller tittarstorm.

Att hjälpa till är ju bara sånt man gör.