Kolumn

Monica Gunne

Beväpnade poliser sparkade in dörren

KOLUMNISTER

”Det här hotellet är organiskt.”

Det var min vän Karin som tog mig till den här hålan. Till den här sandhögen Bir-El-Gald i oasen

Dakhla i Västra öknen i Egypten. Till den sluttande trädgården med några lerhyddor, grå träbänkar och två varma källor.

Inget funkade i min hydda. Vattenkranarna började forsa på natten och gick inte att stänga. Det var hål i myggnätet och det var kallt. Jag sov med täckjacka i sovsäcken.

Blev magsjuk första dan.

Och när jag låg i trädgården inrullad i några mattor, så upptäckte jag att det nästan bara var kvinnor på

Hatems resort.

Där var Beatrice från Schweiz. En sjuksköterska med homeopati som specialitet och som kommit för att ”isolera sig”. Men som blev förälskad i en holländare som föder upp kameler på andra sidan vägen. Nu matar i alla fall Beatrice mig med salter, örtte och mediciner och talar om vad jag får och inte får äta.

Där är Heidi från Österrike. Hon har cyklat ensam över Himalaya och i Afghanistan, men trampar nu efter vägen på väg hem till sin man i Wien. I Bahariya ska hon lifta med en långtradare till Alexandria och sen tar hon båt till

Europa.

Och där är filmregissören Karin, som drar i väg i en ”4 Wheel Drive” för att leta ”locations” i öknen.

Så har vi Fridl från Nürnberg som drömde att hon skulle bygga ett hus bakom palmerna vid ökenranden. Huset är klart. Ett mini-tempel tillägnat gudinnan Hathor och där Fridl erbjuder dansterapi, trummor och shamanism med influens av samisk tradition.

Nästan som hemma, alltså.

Och när jag dåsar där på träbänken, så fattar jag vad Karin menar med ”organiskt”.

Här finns ingen tid.

Inget före eller efter.

Inga klockslag.

Inget är för tidigt och inget är försent.

Och Ibrahim, mannen med den jättelika plåtbrickan, serverar oss frukost ända tills månen börjar lysa på kvällen.

Men al-Qaida lurar där ute.

En kväll sparkade tre poliser med pistoler upp dörren till rummet där vi satt och sörplade vattenpipa med några locals. Poliserna letade efter en misstänkt från bombningen av kopternas kyrka i Alexandria.

Tre beduiner blev väckta och visiterade på sina rum.

Men de västerländska kvinnorna som satt vid sina vattenpipor fick inga frågor.