Kolumn

Monica Gunne

Kolumnister

Pest eller kolera – den valfriheten kan kvitta

Vad kan en utbildning vara värd? Svar: Skillnaden mellan himmel och helvete.

Strax före jul kom ett brev till Södermalms stadsdelsförvaltning i Stockholm.

I brevet berättade några praktikanter från Ersta Sköndal högskola vad de varit med om på Vintertullens servicehus och äldreboende. Vårdgivare: Attendo.

Här är en skärv av vad de såg och hörde på Vintertullen:

Gamla vågar inte ringa på hjälp därför att de är rädda att få skäll av personalen.

Gamla som vill gå på toaletten blir uppläxade och ifrågasatta.

Anhöriga som är oroliga och ställer frågor kallas för ”jobbiga”.

Personal gör narr av de gamla inför andra.

Personal grälar med varandra inför de gamla.

De äldre tvättas slarvigt. Att tvätta enligt reglerna ”tar för lång tid”.

En av de anställda är hårdhänt och skriker högt när en patient ber om hjälp att gå på toaletten mitt i natten. Patienten faller. Nästa dag får morgonpersonalen torka bajs från väggarna. Ingen anmälan görs.

Dementa rycks hårdhänt upp ur sina sängar.

Personal äter upp patientens mat innan han/hon har ätit färdigt.

Bensår läggs inte om. Orsak: Brist på personal.

Äldre som kan vara uppe och gå, får ligga i sina sängar hela dagarna.

En del av personalen förstår inte vad de ska göra.

De har bristande kunskaper i svenska. De har ingen utbildning. De får dålig information.

I veckan kom ett nytt larm.

I tidningen Södermalmsnytt berättar några andra ungdomar om sin praktik på Bergsunds vård- och omsorgsboende på Södermalm i Stockholm. Vårdgivare: Temabo.

Gamla dör ensamma i sina sängar.

Mediciner förvaras i olåsta skåp och blandas ihop.

På nätterna har en sjuksköterska ansvar för 60 patienter.

Valfrihet – ja. Men ska vi inte då också kunna välja ... kvalitet? En säkerställd kvalitet. Som i det här fallet är humanism, ledarskap och organisation. Kunskap och utbildning.

I dag ställs inga formella krav på utbildning för att jobba med gamla och sjuka. Sveriges kommuner och landsting har just sagt nej till det.

Och det är illa.

Nästan en fjärdedel av personalen i äldreomsorgen saknar i dag formell yrkesutbildning.