Kolumn

Monica Gunne

Jag har firat jul i en trappuppgång

KOLUMNISTER

Det är dan före dan.

Det är dagen före julafton och mitt julfirande har gått in i en ny fas.

För vilken gång i ordningen då?

Men den här gången handlar det om ett slags maktskifte. För en månad sedan ringde äldste sonen och sa: ”Mamma, i år fixar jag julen.”

Och det här får mig att tänka på jularna i mitt liv. Hur de har förändrats, bytt innehåll och skepnad.

40- och 50-tal: Det var en hög julgran med dovt skimrande julstjärnor. Det var grisfötter, julevangelium och julklappar med lack och rim. Det var smällkalla vintrar och en grå tomte som kom pulsande i snön. Familjen dansade runt granen.

60-tal: Jag var en ung fru i Courrèges-dräkt som pendlade mellan svärföräldrarnas prästgård i Östergötland och min mamma i Umeå. Jag lyfte inte ett finger.

70-tal: Ut med allt. Ett radikalt årtionde svepte ut julgran, glitter, grisfötter, evangelium, julbockar och toppstjärnor. Bara de pedagogiska julklapparna till barnen fanns kvar. Har ett vagt minne av att jag bröt mot de stränga dogmerna och kokade både kola och knäck.

80-tal: Skilsmässa och kaos. Min syster och jag hjälptes åt och våra barn flög härs och tvärs över landet med adresslappar runt halsen. Granen lyftes in. Var fanns toppstjärnan och julgransmattan med korsstygn? Hur gör man julskinka? Och yes – barnens julklappar började äntligen låta och skramla och tjuta igen.

90-tal: Ut i världen. Har firat jul med en påse mandel i en trappuppgång i New York. Har sovit bort en julafton på en flygplats i Hongkong. Har ätit en skinka med bara händerna bland cement och bräder i en iskall renoveringslägenhet i Barcelona. Har solat på en ödslig strand i ... var det på Barbados?

00-tal: Ingen dans runt granen. 00-talet var 00 för mig. Men julen krävde ändå sitt. Den krävde att man firade den. Strunt samma om toppstjärnan var på plats eller inte. Och jag har julat med barn, nästan svärdöttrar och före detta svärmödrar. Med vänner och syskonbarn.

10-tal: Och så detta att äldste sonen ringde och sa: ”Mamma, jag fixar det här. Du kan komma klockan halv två.”

Det är dan före dan. Och det är en ny tid.

Och ni har säkert snappat budskapet: att det som pågår i dag, det kommer inte att finnas i morgon.

God jul!