Tystnaden gynnar bara de främlingsfientliga

KOLUMNISTER

Säg något.

Säg nästan vad som helst.

Om vi inte själva säger ­något, vem ska då göra det?

De rättrådiga kring integrationspolitiken har gjort att en stor och viktig samhällsfråga håller på att förvandlas till en icke-fråga, till ­något tystare än hysch-hysch.

Det finns ett introvert regelverk kring hela frågeställningen, som bland annat handlar om att man ska uttrycka­ ­sig ”rätt”. Att man ska uttrycka sig på ”rätt” sätt. Om du säger ”fel”, om du ­slirar på begreppen och trampar på ”fel” sida om den osynliga rättesnöret, så kan du räkna med att få en fet ­rasist-stämpel placerad i pannan.

Och vem vinner på det?

Vem är det som kan räkna hem alla poäng på den stora­ tystnaden, som omsluter­ hela det minerade icke-­fältet?

Svar: det är den talföre Jimmie Åkesson som tar alla poäng och som redan gjort det. Enligt Aftonbladets opinionsundersökning skulle 9,9 procent rösta på Sverigedemokraterna om det var val i dag. SD är större än Folkpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Varför?

Därför att SD är det enda politiska parti som diskuterar integrationspolitiken. De andra partierna vill inte ­skita ner sig med frågan. Att diskutera integration är ett risktagande och politikerna tar till det tysta, därför att de ­inte vill bli beskyllda för att vara ”främlingsfientliga”.

Man har beröringsskräck.

Man tar det säkra före det osäkra.

Jasenko Selimovic (FP), statssekreterare på integrationsdepartementet, varnar för tystnadens strategi (DN Debatt 2012–10–21). Han ­menar att partierna måste skärpa sig.

Annars kan det gå för oss som för Nederländerna: efter­ de främlingsfientligas intåg ville två stora partier inte längre debattera. Man var rädd att en debatt skulle gynna de främlingsfientliga, men man var också rädd för att kopplas ihop med dem.

Bättre då att hålla käft.

Och den här fega strategin ledde till att folket röstade fram de främlingsfientliga partierna. Och de röstades fram för att väljarna hade uppfattat att de främlingsfientliga var intresserade av deras frågor.

I sin debattartikel försöker nu Jasenko Selimovic att locka ut de andra partierna i hetluften.

Och börja debattera.

Jag hoppas att han lyckas.