Dagens namn: Matteus
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

Monica
Gunne

Traditionsångesten har tagit sitt grepp om mig

Jul, jul, strålande jul, den närmar sig.

Ser det i min almanacka och förstår det av allt bjällerklang på stan.

Men än sen?

Vad är julen 2012?

Jag vet vad julen är. Har ­ändå varit med ett tag. Jag vet att det är traditioner, förpliktelser, stök och bök. Det är ­julgran och julgranshäng. Det är kola, knäck, skinka, julsånger, klappar, lekar och rim och tända ljus och … ­förlåt att jag nämner det … psalmer: ”Oh, helga natt.”

Känner också till att julen har rötter. Att den har rötter djupt ner i urtidens mörker, och den sista markören, i alla fall i min kedja, var min mammas välorganiserade jular.

Ett mörkt glimmande ­urverk där inget fattades och där ingenting kunde gå fel.

Så försvann allt det här.

Poff!

Papplådan med alla julsaker bars upp på vinden.

Det här sönderfallet började i slutet på 80-talet och fortsatte under hela 90-talet.

Vem kunde stava till ordet ”gran” på den tiden? I alla fall ingen i min krets. Det packades resväskor och vi drog iväg till Jamaica, Kuba, Thailand, USA, Kina. Vart som helst, bara det var långt bort.

Men det var inte bara ­resorna. Det var skilsmässor, nya män och delad vårdnad, och barnen var än här och än där och traditioner och ­julklappar byttes mot myggnät, vandrarkängor, badbollar och solparasoll.

Ny tid, liksom.

Dörrarna slängdes upp till landet långt därborta: ”Here we come.”

Och 2012?

Måste erkänna att jag är en aning lost här. Håller inte ­något på att glida mig ur händerna? Är det inte jag som ska föra de gamla, hårdföra jultraditionerna ­vidare till mina barn?

Den glimrande länken ­mellan då och nu?

Är det inte jag som ska ­hålla ihop det hela?

Ja, så måste det vara.

Det är den tionde december och jag har ännu inte ringt till sönerna och fiskat om ­julen. Fingrar på ett kola­recept och traditionsångesten skrockar i örat: ”Ta tag i det här nu.”

Blir förbannad: Varför kan inte dom göra något? Dom är ju ändå vuxna … eller?

Tar mig samman, ringer till den äldste, men han avbryter mig direkt: ”Mamma”, säger han. ”Jag ordnar det här, jag tar hand om julen.”

Välsignelsen är nära, men så hör jag honom tillägga: ”Om inget annat kommer emellan.”

Ja, ni hör vartåt julen lutar.

God jul!

Monica Gunne

Visa fler