Ansvariga för äldrevård vet ingenting om vården

KOLUMNISTER

Två undersköterskor har satt ned foten.

Kristina Westerlund och Gunilla Pålsson i hemtjänstens nattpatrull i Göteborg har ­dragit i gång en debatt om äldrevården och ställer följande frågor:

Varför kommer alla ­beslut alltid uppifrån?

Varför når de som ­jobbar med äldre aldrig fram med sin information?

Varför fungerar inte de dyra vårdorganisationerna?

Varför går det aldrig att få till en dialog?

”Det är som att ropa i rymden”, säger Westerlund och Pålsson. ”Vi vill förändra, men ingen vill lyssna. Vi skriver lappar till vår chef. Vi ringer till trygghetslarmet. Och ibland ­hittar vi en mejladress till en biståndsbedömare.”
 

Men nu har de två undersköterskorna tröttnat på att ropa uppåt och skriver ­debattartiklar i stället. Och då berättar de om en dålig organisation, en usel arbetsledning, noll information och en så gott som obefintlig uppföljning av verksamheten.

Den ena handen vet inte vad den andra gör och ­exemplen haglar: Det är mannen som efter sin kräk-sjuka bäddades ner mellan två gardiner. Varför? Jo, därför att tvättfirman vägrade ta emot sååå skitiga lakan och därför att hemtjänstens egen tvätt redan var bort­rationaliserad.

Lösning: svep in gubben i gardinerna.
 

Och så är det kvinnan som föll och som inte fick någon träning och som nu sitter i en rullstol och tittar.

Och så är det kvällspatrullen som försvann från en dag till en annan – utan att någon fick veta någonting. För att inte tala om ­alla dessa chefer, som har en bakgrund i andra verksamheter och som inte har en susning om hur äldrevården fungerar. Och till detta: Politiker som inte har någon kännedom om hur en human vård och omsorg ska organiseras på det bästa och mest effektiva sättet.

Westerlund och Pålsson ställer frågan: ”Om man ­inte vet, hur det ligger till och vad som krävs, hur kan man då fatta ett bra beslut? Hur kan man då fatta ett bra ­beslut över huvud ­taget?”

Och enligt de två under­sköterskorna finns det ­ingen motsättning mellan god vård och effektivitet och de säger: ”Vad är effektiviteten värd i en omsorgsorganisation, om inte omsorgen fungerar? Vad är det då vi får för alla de dyra pengarna?”