Kolumn

Natalia Kazmierska

Kolumnister

Svenne-Turken är här för att stanna

Det började med Skogsturken. Video­snutten där en man på picknick får en frisbee i huvudet och spiller vin på sin vita skjorta har i dag visats ungefär 2,5 miljoner gånger på Youtube. Mannens ilskna ”Vem vare som kasta” är en humorklassiker och finns både som t-shirt-tryck och nattklubbsremix.

Att ”Skogsturken” visade sig ha ursprung i Irak, verkar inte spela någon roll.

Ordet ”turk” har nämligen fått en ny innebörd. Det har inte längre bara med landet Turkiet i östra Medelhavet att göra.

Inte heller verkar det handla om etnisk tillhörighet. Eller om någon av de cirka 12?000 turkiska flyktingar som sökt asyl i Sverige de senaste trettio åren.

”Turk” är tydligen något man kan klistra på lite vad som helst numera.

Till exempel korade tv-duon Filip & Fredrik en man född i Bosnien till Årets turk i sin nyårskrönika på Kanal 5. ”Det handlar om en genrebeskrivning av män från utlandet” förklarade de och applåderade åt Körkortsturken Ismet från Säffle, som blivit inbjuden till studion.

En annan av de så kallade ”Youtube-turkarna” är Fadi från Rosengård, som blev ”Laserturken” med hela svenska folket i höstas. Nämnda Skogsturken har i sin tur gett upphov till otaliga parodier och uppföljare – man kan bekanta sig med koleriska karaktärer som Fjällturken, Emoturken och den Norén-inspirerade Teaterturken i videoklipp på nätet. Medan uttryck som deppturk till och med har dykt upp på kultursidor.

För oss som växte upp på 80-talet känns det här rätt märkligt.

Då använde ju rasister ordet nedlåtande för i stort sett alla människor med utländskt utseende, vilket gjorde såväl mig och min polskfödda familj som mina grannar från Libanon och italienarna på pizzerian till ”turkar” i deras ögon.

Nynazister klottrade ”Åk hem turk” i vår trappuppgång och man hade en känsla av att det inte var den turkiska arbetskraftsinvandringen på 50-talet de syftade på.

Men frågan är om det inte är tvärtom i dag. Att vi lyckats skapa ett så integrerat samhälle att ”turk” är det mest folkkära man kan vara. En ny variant på ”snubbe”. Eller den multikulturella motsvarigheten till klassiska ”svenne banan”.

Helt enkelt en vardaglig, lite drullig figur som alla kan relatera till och skratta åt tillsammans. Invandrarhumorn behövs mer än någonsin när våra tv-tablåer ständigt fylls av kritvita, etniskt segregerade komediserier som ”Svensson Svensson” och ”Solsidan”.