Pr-bilden av USA-räden – en scen ur ’The Office’

Den senaste veckan har vi stirrat på fotot av Obama och gänget runt bordet i ”Situation room”. Vad de i sin tur stirrar på blir däremot allt mer oklart.

Amerikanska medier och bloggar har gjort närgångna analyser av bildens detaljer. Som den bruna papperspåsen på golvet bredvid presidenten. En ”burn bag”, pappersinsamling för topphemliga dokument. Den mystiska kvinnan med lugg längst bak identifierades som Audrey Tomason, en hittills osynlig mellanchef i antiterrorföretaget. Medan den gröna datorsladden tyder på att presidenten har svajig internetuppkoppling.

Inte minst take away-latten för tankarna till rätt ordinära kontorsmiljöer.

En vanlig dag på jobbet, ungefär.
 

Att gänget inte alls såg Usama bin Ladin dö i realtid kom fram under veckan. Utrikesminister Hillary Clintons förfärade uppsyn på bilden hade alltså inget att göra med mördandet i Abbottabad – hon förklarade själv efteråt att det förmodligen rörde sig om en liten ”allergiattack”, så här i pollensäsongen.

Så vad i hela friden tittar de på?

På nätet sprids parodiska förslag. Ett där Hillary mumsar popcorn och Obama bär 3D-glasögon, som om de bänkat sig framför ”Avatar”.

Men det konstiga med Situation room-fotot, taget av Vita husets hovfotograf Pete Souza, är ju att det är fel bild.

Anledningen till att man inte visar bilden vi egentligen vill se – den på bin Ladins lik – är att den sägs vara ohygglig. al-Qaida-ledaren ska ha blivit skjuten i ansiktet och fått halva skallen bortsprängd. Det ser inte bra ut. ”Det är inte vilka vi är”, som president Obama uttrycker det.
 

Rörande omtanke kring oss känsliga tittare, måste man säga, speciellt från någon som satsar 100 miljarder dollar om året på ett blodigt krig med tusentals offer i Afghanistan.

Ett annat argument för att undanhålla oss dödsbilden är att någon kan använda den i propagandasyfte. Terrorister, exempelvis. Men är det bara Vita huset som ska få ha en pressavdelning?

Det är för övrigt den som försöker övertyga oss om att krig ser ut som en scen ur ”The Office” med take away-muggar på skrivbordet.