Farsorna behövde aldrig offra ett dugg för sin latte

KOLUMNISTER

”Är pappaledig!!!”

En hög medie­chef i Stockholm som just fått barn skrev nyligen­ denna triumferan­de Facebook-uppdatering. Efter­ knappt en timme hade­ drygt hundra personer klickat på ”like”-knappen.

Mer krävs ju inte för att män ska bli hyllade som feminist­ikoner i dag.

Svenska fäder som tar ut några månader av den statliga föräldrapenningen för att vara­ hemma med sina småttingar­ har ju blivit vår tids hjältar. Symboler för det jämställda och framåt­skridande Sverige. De uppmärksammas i internationell press, gärna långa reportage­ i New York Times­. De kallar sig ibland för feminister för att de byter­ blöjor eller drar en barnvagn på stan. I höstas hajpades boken ”The Swedish Dad”, som enligt pr-­materialet (än så länge är det mest en Facebookgrupp) ska sprida bilden av härliga svenska busfarsor.

Sådana som badar med ungarna på sommarbryggan. Pulka­pappor som åker stjärtlapp så snön yr i backen. Medelklassmän som upptäcker att de blir effektivare på jobbet om de är hemma med familjen ibland.

”Jag har kunnat slappna av på ett helt annat sätt nu” säger­ tv-kocken Niklas Ekstedt i senaste numret av tidningen Pappa Magazine, ett annat modernt forum för fadersfigurens nya varu­märke. Mat-Niklas förklarar vidare i intervjun att det började gå riktigt bra med karriären efter att han fått barn: det var nämligen först då han lärde sig att fokusera­ på rätt saker. Leva i nuet.

Inget fel med det såklart.

Men kan någon förklara exakt hur dessa lattepappor är ett framsteg för jämställdheten?

Så vitt jag vet är det fort­farande bara kvinnorna som tvingas offra saker i och med föräldraskapet – det är till exempel en stor orsak till att de än i dag får lägre löner­ och sämre karriärmöjlig­heter.

Medan lattepapporna bara har saker att vinna, inte minst högre status. Och det värsta av allt är att mys­farsorna inte ens rört ett finger för att få dessa privilegier, utan har den kämpande kvinnorörelsen att tacka. De där feministerna vars uppgift det är att ordna ”en extra pappamånad” som DN-skribenten Jens Liljestrand uttryckte det.

Ursäkta, men varför skulle vi vilja ”ordna” saker åt er?

Denna gång får ni fixa den där pappa­månaden själva.