Vi behöver införa ett Bert Karlsson-test i välfärden

KOLUMNISTER

Nyheten om att Bert Karlsson tänker öppna ett asylboende makes me want to smoke crack, som det ­hette i en gammal indiehit från 90-talet.

Inte bara för att jag för­flyttas exakt 20 år tillbaks i tiden, till en värld där Ny demokrati spred lögner om kriminella invandrare, ­Lasermannen sköt mörk­hyade i huvudet och flyktingförläggningar brann ­medan Bert Karlsson-signade Ultima Thule spelades i bakgrunden.

Utan för att det uppen­barligen finns cyniska ­pengar att tjäna på att ta hand om traumatiserade, ­utsatta människor på flykt.

Annars skulle ju inte Bert Karlsson vara intresserad.

Ni kanske minns hur det gick förra gången när han öppnade ”Sveriges bästa asylboende” på Stora ­Ekeberg, ett stenkast från karusell Varmkorven på Sommarland?

Bert var inte sen med att skryta i tidningarna om hur han lyckats blåsa dåvarande Invandrarverket på enorma belopp: ”Det var fullständigt vansinnigt. Vi tjänade massor med ­pengar” har han sagt i intervjuer efteråt. ”På 15 ­månader gjorde jag 50 miljoner ­kronor i vinst på att omvandla ett gammalt sjukhus mellan Skara och Skövde till flyktingförläggning.”

Eftersom Bert ansåg att de asylsökande skulle aktiveras lät han dem jobba på hans nöjespark, fast utan lön förstås. ”De fick plocka burkar”, förtydligade Bert Karlsson i TV4 häromdagen.

Bristen på tillfälliga asyl­boenden är visserligen akut i Sverige i dag, precis som på 90-talet. Migrations­verket köper sängplatser till familjer som lyckas ta sig ut ur krigets Syrien på campingar och i sommarstugor.

Fast det betyder inte att vem som helst som råkar äga en ödekåk ska få del av skattemedel för att inhysa människor som flytt fasor och våld.

I går träffades Socialdemokraternas verkställande utskott för att diskutera en av dagens stora knäckfrågor, för eller emot vinster i välfärden.

Jag har ett förslag på hur S ska lösa problemet: inför Bert Karlsson-testet.

Med Bert Karlsson-testet blir det nämligen mycket ­enkelt att se om det är något skumt på gång i skattefinansierade verksamheter.

I stället för att bråka om vinstuttag räcker det med att applicera tankefiguren ”skulle Bert Karlsson kunna tänka sig att ge sig in i denna bransch?” för att upptäcka var vi ­behöver hårdare regleringar.