Bara bröst i kyrkan är inget att ens vara lite rädd för

KOLUMNISTER

Det är coolt med protester. Ända tills de drabbar något man själv håller heligt.

I torsdags kväll såg jag förfärat bilderna från katolska domkyrkan i Stockholm, där feministgruppen Femen ­rusade in barbröstade, skrik­ande och nedsmetade med blodiga slagord, mitt under den stillsamma mässan. Tuttprotesten riktade sig mot förslaget att skärpa ­Spaniens abortlagar, enligt aktivisterna,

Av en slump skrev jag ­bara för några dagar sedan en ­positiv artikel om just ­Femen här i tidningen. Jag hyllade då deras kompromisslösa aktivism, som handlar om att ta tillbaka den utnyttjade, exploaterade kvinnokroppen.

Om detta är Femen och de katolska prästerna faktiskt överens: Nyligen höll påve Franciskus ett brinnande tal mot prostitution och ­trafficking. Dock iklädd en ­lite mer proper outfit.

Aktionen i kyrkan klyver mig dock mitt itu.

Mest ont gör det nog att se någon utnyttja kyrkans vidöppna dörrar för politiska syften. Katolska domkyrkan i Stockholm ligger mitt i stan, ett stenkast från ”knark­parken” bakom Medborgarplatsen. När jag gifte mig här irrade några främlingar sig in från gatan under vigseln, och satte sig i bakre bänkraderna.

Vi har inte kvar många ­sådana rum, där alla är välkomna.

Naturligtvis var det därför Femen genomförde sin protest just här. Och inte på den hårdbevakade spanska ambassaden, som varit mer logiskt.

Kunde de inte demonstrerat på trottoaren? Eller gjort som Feministiskt initiativ, kritiserat spanska abortlagar genom att lägga upp bilder med galgar i en Facebookgrupp?

Men det är både tjusningen och fasan med barbröst­aktivisterna: De söker ­konfrontation och tumult.

Vulgärt. Ovärdigt. Och respektlöst, att ge sig på minoritetsgrupper. Jag kan förstå alla dessa reaktioner efter ­Femen-aktionerna i Katolska kyrkan, och tidigare i Stockholms moské.

Men dessa ord kan lika ­gärna beskriva hur Ja-till-­livet-organisationerna manifesterar sina politiska åsikter. Jag minns när jag besökte ­pilgrimsorten Częstochowa i södra Polen, där abort­motståndare ockuperat kyrkbacken med stora vidriga ­plakat, bilder på blodiga, söndertrasade foster som trycktes upp i mitt ansikte.

I Frankrike har religiösa grupper protesterat mot ­homoäktenskap sida vid sida med stenkastande - och näckande - ­extremhöger.

Tre kvinnor som visar brösten i en kyrka, skrämmer mig väldigt lite i jämförelse.