I vår syn på djuren är vi alla nazister

Förr i tiden var det okej att aga barnen, våldta frugan och slå slavarna. Handikappade saknade värde, bögar var sjuka och ursprungsfolk var vildar. Alla kunde de behandlas godtyckligt.

I dag tar vi avstånd från många av de ismer som dominerat historien, men det var inte så länge sedan som sexism, rasism, kolonialism med mera var självklara företeelser.

 

Men vi kan inte ta åt oss äran av att ha avskaffat dem. Födda i rätt tid har vi fått det mesta gratis.

Det borde skapa viss ödmjukhet gällande vår etiska intelligens; hade vi sedan barndomen blivit itutade att negrer är närmare apor än människor och att biologiska experiment på handikappade är rätt, så kanske även du och jag hade ropat ”jawohl Führer!”

Well guess what, i vår syn på djuren är vi alla nazister. En sista ism är kvar och det är artism (eller speciesism från engelskans species), det vill säga diskriminering baserad på arttillhörighet. Kolla in filmer på storslakterier och säg att deras industriella dödande inte har en aura av Treblinka över sig.

Brott mot andra arter är det enda förtryck som inte bara har överlevt utan även hyllas. Trots att vi kan leva gott på ickeanimalisk föda fortgår grymheterna, upphöjda till självklarhet och så vävda in i vardag och traditioner att folk inte ens tror att det finns något alternativ.

Om du hade varit sydstatare på 1800-talet så kanske din fars hobby hade varit att piska sina ”niggrer” och du hade sett det som något normalt. Inför åsynen av en skrikande svart man hade en inre röst kanske protesterat, men ”alla gör ju det och det är en naturlig nödvändighet och hej och hå och hur skulle det annars gå”.

 

Kanske hade du ifrågasatt ”överdriven grymhet” (slå dem bara när de förtjänat det). Kanske hade du varit en riktigt snäll prick och vägrat slå, utan bara ägt och förbrukat dem.

Föreställ dig då att nån blödig tönt kommer och säger att alla varelser har ett värde (hehehe), att svarta bör

vara fria (hihihi), att de en dag kommer att ha höga positioner (hohoho) och till och med leda landet (HAHAHAHA)!

Hur dum och naiv får man bli?

 

Många av de människor som vi i dag beundrar idiotförklarades av sina samtida. Alla de hjältar som stod upp för barnens, kvinnornas, färgades, handikappades, ursprungsfolkens eller homosexuellas rättigheter mötte motstånd, precis som djurrättsrörelsen gör nu.

Förr i tiden grillade vi ”häxor” och kallade det rättvisa. I dag grillar vi våra fyrfotade vänner och kallar det ”mysig samvaro”, ovetande om att dagens barbeque är framtidens barbari.

Aristoteles beskrev slavar som ”talande redskap”. Gråtande redskap kan åtminstone be om nåd. Djuren är ordlösa redskap, helt beroende av vår förmåga till medlidande.

Enligt Djurens rätt dödas ”omkring 80 miljoner djur inom livsmedelsindustrin varje år, samt uppskattningsvis minst 5 miljarder [!] fiskar”. Och det är bara i Sverige.

 

Våra munnar är mordplatser och våra magar massgravar. Som den tyskjudiske filosofen Theodor Adorno sa börjar Auschwitz ”var som helst där någon tittar på ett slakthus och tänker: De är bara djur”.

Jag har en dröm om att vi en dag ska sluta bidra till död och lidande i våra röda stugor. Låt inte din tallrik bli en plats där liv skändas.