Året är 2010 – hur kan ett enfaldigt moln skapa kaos?

KOLUMNISTER

Vad är det för fel på vår tids högteknologi?

Ett bisarrt vulkanmoln från lilla Island och Europa slås ut.

Centralstationen, Stockholm, klockan 17 i går.

Att det var inställda tåg och försenade avgångar på grund av en trasig signal – ”prognos saknas på när felet kan vara åtgärdat” – var de tusentals strandade resenärernas minsta problem.

Lyssna bara på Susanne Andersson, 39, som efter att ha jobbat en dag i Stockholm skulle flyga hem till Kristianstad.

När hon hörde talas om den krånglande flygtrafiken åkte hon snabbt ut till Bromma flygplats i förhoppning om att komma med ett tidigare plan.

– Men det enda de sa var att allt var inställt. Och om jag ville ha pengar tillbaka var jag absurt nog tvungen att ringa Blekingeflyg och berätta för dem att deras flight inte skulle gå.

Så hon tog sig till Centralen, bara för att upptäcka att kön till SJ:s resebutik var för lång för att ställa sig i.

– Jag har ringt en kompis och bett henne boka biljett på nätet. Men alla tåg är fulla.

Taxi Stockholms chaufförer sprang omkring och erbjöd körningar till Malmö för 8 500 kronor, ett alternativ som dock inte var aktuellt.

Lösningen blev tunnelbana till Liljeholmen där brorsans flickvän snällt ställde upp med skjuts till släktingar i Norrköping.

Det var lika hopplöst i stora delar av Europa i går. Inställda flyg, vilket leder till en dominoeffekt. Tågbiljetterna tar slut i ett nafs, likaså platserna på bussarna. Kaos.

Och inte bara Europa. Någon hörde av sig till Aftonbladet i går och sa att hon satt fast i Malaysia.

Vi befinner oss således i en situation där vi 41 år efter att ha lyckats med något så komplicerat som att landsätta en människa på månen inte klarar av ett enfaldigt moln.

Ett moln som är så osynligt att du måste ställa ut en ljus tallrik när det regnar och se om den blir svart för att avgöra om det flyter omkring där ovanför dig.

Finns för all del ingen anledning att vara alltför imponerad av samtidens teknologi. Vi ser det hela tiden. Lite snö i februari i vinterlandet Sverige och tågen lägger av.

Men vi skriver ändå 2010 och borde kanske ha möjligheter att åtminstone i någon mån parera naturens konstigheter.

Till råga på allt upplyser en dyster forskare om att Eyjafjallajökulls förra utbrott 1821 höll på ett år och att vulkanen kan vara lika envis den här gången.

Något som får mig att undra lite över vad det är för fel på Island. Landet har visserligen med Jóhanna Sigurðardóttir fått världens första öppet homosexuella regeringschef, vilket är progressivt och intressant.

Men sen. Att det här lilla landets bankkris ställt till med elände över halva världen är obegripligt.

Och nu lite lömsk aska och allt brakar ihop. När är flyget i gång igen? I morgon? Om en vecka? När Eyjafjallajökull om ett år behagat somna om?

Jag fattar att det inte går att släppa ner ett lock över vulkanen. Kineserna sköt visserligen sönder svarta moln för att inte OS skulle regna bort, men det är säkert omöjligt i detta fall.

Ändå. Något är fel.

Något är fel på Island och något är fel på vår tids teknologi.