Mycket pekar på en offensiv styckning

KOLUMNISTER

En högt uppsatt chef på ett universitet misstänks för att ha styckmördat en kvinna han hade en hemlig relation med.

Om 51-åringen är skyldig så är han en ovanlig mördare.

Det bör påpekas att mannen inte är dömd för att ha dödat Eva.

Visserligen är han häktad på sannolika skäl misstänkt för mord, den starkare graden av misstanke, men konstigare saker har hänt i svenska domstolar än att människor frias.

Man behöver dock inte vara ett kriminologiskt snille för att begripa att det ligger nära till hands att tro att kvinnan mördades av mannen hon ställde ett ultimatum till.

Vem annars hade motiv att döda och stycka en lugn och stillsam akademiker?

Det är ett i flera bemärkelser mycket ovanligt fall polisen i Örebro försöker att lösa.

Mord i allmänhet begås i nära relationer eller av missbrukare som slår ihjäl varandra under ett fyllebråk och där praktiskt nog både gärningsman och offer oftast finns kvar i lägenheten då polisen kommer till platsen.

Den genomsnittlige mördaren är dessutom en ung person med kriminell bakgrund och dåligt socialt fotfäste.

Han – mördaren är för det mesta en man – är inte en ostraffad 51-årig högt uppsatt chef på ett universitet. Statistiken säger oss ut över allt detta att av de cirka 100 mord som begås i Sverige varje år är bara ett styckmord.

Hur kommer det sig då att en så pass väletablerad man som denne kan ha gjort sig skyldig till detta groteska mord?

En tvåbarnsfar som älskade att spela golf och att resa och som av vänner beskrivs som mild och omtänksam?

Jag pratar med kriminologer och rättspsykiatriker och de är eniga – det är omöjligt att ge ett uttömmande svar på den frågan. Det är för tidigt, vi vet för lite.

Det går dock att konstatera några grundläggande och viktiga omständigheter.

Experterna pratar om passiva och offensiva styckmord. Bakom passiva styckningar ligger rationella motiv. Kroppsdelarna blir lättare att transportera. Identifieringen av offret försvåras. Så här ser det ofta ut i den undre världen.

Mycket tyder dock på att det här rör sig om en offensiv styckning. Gärningsmannen brukar då ha en stark känslomässig koppling till offret.

Mördaren är ursinnig och förtvivlad, ofta därför att han eller hon är på väg att bli lämnad av sitt offer.

Styckningen sker i panik, för att dölja det inträffade.

Vi vet att Eva ställt ett ultimatum till 51-åringen, det har vänner berättat. Han skulle välja mellan henne och hans sambo.

Vi vet också att han varit något av en kvinnokarl och levt ett dubbelliv.

Men otrohet är inte ovanligt och leder dessbättre ytterst sällan till grova våldsbrott, än mindre styckmord.

Om mannen nu är skyldig är det rimligt att anta att det utlöstes av att hans hemligheter var på väg att avslöjas.

Och att han har någon form av psykisk diagnos som sätter det mänskliga psykets normala spärrar ur spel.

Förr eller senare kommer vi – och Evas familj – förhoppningsvis att få veta.

Det är inte många som klarar av att neka i förhör efter förhör, allra minst människor som aldrig varit häktade tidigare.

Den som begår ett brott av det här slaget kommer också att genomgå en rättspsykiatrisk undersökning.

Först då får vi svaren.