Kolumn

Oisin Cantwell

Kolumnister

Sanningen dog med Christer Pettersson

Aftonbladets Oisin antwell är säker på sin sak

Det finns givetvis ingen anledning att kritisera Leif GW Persson om han gör ett sista försök att lösa mordet på Olof Palme.

Men sanningen om skotten på Sveavägen dog med all sannolikhet med Christer Pettersson.

Aftonbladet berättade i går att polisprofessor Leif GW Persson vill gå igenom Palmeutredningen för att göra vad han kallar det ”sista rycket”.

Perssons teori är att en grupp poliser ligger bakom mordet på statsministern.

För ganska många år sedan kallade en privatspanare till presskonferens för att berätta om sin nya bok där namngivna poliser pekades ut som Palmes mördare.

Med stigande förvåning lyssnade journalisterna på författaren, som förklarade att han redan övergivit sin teori och nu i stället trodde att Lisbet Palme skjutit ihjäl sin make.

Jag minns att förläggaren, som fattat det kontroversiella beslutet att hänga ut poliserna, var mycket blek i ansiktet då han skyndsamt lämnade presskonferensen.

Nu är inte alla anhängare av polisspåret lika knasiga som den ovan nämnde. Polisprofessor Persson är till exempel en synnerligen klok och kunnig man.

Men han har samma problem som knäppgökarna: trots att Palmeutredningen är den största i världens polisiära historia finns det ingenting i den som tyder på att det var poliser som mördade statsministern.

Detta är inget originellt påpekande och invändningar saknas inte. Den vanligaste är att poliser inte gärna utreder kollegor, allra minst i detta sammanhang.

Sanningen är att så fort Hans Holmér avgick så tog riktiga utredare över. Hederliga män och kvinnor som inget hellre ville än att lösa mordet och som inte hade tvekat i att börja nysta i ett polisspår om det funnits skäl till det.

Det finns med detta sagt ingen anledning att inte låta friska ögon titta igenom det hundratals hyllmeter av material som står i polisens källare. Nya hjärnor kan dra nya slutsatser, hitta samband som tidigare förbigåtts.

Palmegruppens chef Stig Edqvist är en mycket duglig kriminalpolis, möjligheten att komma vidare med fallet begränsas rimligen av att han, som de flesta poliser som är insatta i ärendet, anser att väldigt mycket tyder på att Christer Pettersson är mördaren.

De vet vad de talar om.

Jag tänker då inte bara på Lisbet Palmes utpekande och de övriga omständig­heter som ledde till att

Pettersson dömdes i tingsrätten.

I sin resningsansökan gentemot Petersson 1997 kunde riksåklagare Klas Bergenstrand presentera helt nya uppgifter.

Det handlade bland annat om tidigare okända vittnen som hade sett Pettersson på Sveavägen före

och efter skotten.

Riksåklagaren presenterade även nytt material som tydde på att Pettersson handlade på uppdrag av Lars Tingström, den så kallade bombmannen, som några månader före mordet dömts till livstids fängelse för attentat mot myndigheter.

Bergenstrand fick inte resning, men det är svårt att blunda för att åtskilligt tyder på att han hade rätt. Det är mer än vad man kan säga om polis­spårets förespråkare.

En banal blandmissbrukare från Rotebro kommer dock aldrig att bli en lika intressant lösning på Sveriges största kriminalfall som en grupp edsvurna högerextrema poliser.