Kolumn

Oisín Cantwell

Kolumnister

Ni förstår ingenting

Stort pådrag Under häktningsförhandlingen i London fick Julian Assange stöd av diverse kändisar.
Stort pådrag Under häktningsförhandlingen i London fick Julian Assange stöd av diverse kändisar.Foto: Foto: BIGPICTURESPHOTO.COM

Kändisarna som kräver att Julian Assange ska släppas tycks inte kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Att en människa åstadkommit något av betydelse innebär givetvis inte att han eller hon står över lagen.

Stämningen var upphetsad under häktningsförhandlingen i domstolen i London i tisdags.

Journalister och fotografer knuffades och bråkade och diverse celebriteter med obefintliga juridiska kunskaper stöttade högljutt Assange.

Den berömde filmregissören Ken Loach var beredd att hosta upp 200 000 kronor till borgen, med en förvirrad hänvisning till mänskliga rättigheter.

Mediepersonligheten Jemina Khan erbjöd samma summa och sa att hon tror på ”den universiella rätten till frihet och vår rätt att få veta sanningen”, vad nu det skulle ha att göra med anklagelserna om sexbrott.

Och den världsberömde journalisten John Pilger höll hov utanför domstolsbyggnaden

– Sverige borde skämmas. Det är oanständigt att ta i från en man hans frihet på detta vis. Det här är inte rättvisa.

Dessa kändisar visar i och för sig prov på ett imponerande patos, men har inte begripit mycket.

Länder med ett anständigt rättsystem har dessbättre inte lagar som friar människor bara för att de skrivit bra poplåtar, avgjort en VM-final i fotboll eller skapat Wikileaks.

Och hur Pilger så tvärsäkert kan uttala sig om bristen på svensk rättvisa utan att ha insyn i den pågående utredningen är en smula gåtfullt.

Det finns inga konstigheter kring denna procedur. Bara i år har över 1 000 brottsmisstänkta utlämnats av brittiska domstolar på samma sätt som Assange med all sannolikhet kommer att bli, även om det skett utan att berömdheter stått och hoppat upp och ner av ilska.

Kritikerna tycks också helt bortse från att det i Sverige finns två unga kvinnor som hävdar att de utsatts för våldtäkt och sexuellt tvång.

Det finns dock ingen anledning att förvånas över att de högljudda ropen på rättvisa inte gäller dem.

Det var samma sak då regissören Roman Polanski härom året sattes i husarrest för att många år tidigare förgripit sig på en 13-årig flicka.

Över 130 kändisar skrev på ett upprop om att Polanski borde lämnas i fred. Han hade skapat fantastiska filmer, hans mamma hade dött i koncentrationsläger, hans fru Sharon Tate hade mördats av Charles Mansons hemska följeslagare.

För dem fanns kort sagt många skäl till att lägga ner utredningen, men inga som hade med övergreppet att göra.

Då som nu handlade det om ett engagemang med många enfaldiga argument och som avslöjade en allt annat än vacker människosyn.

Det finns, med allt detta sagt, dock anledning att fråga sig hur det svenska rättväsendet hanterat alla turer kring Assange.

Han har som bekant varit anhållen och sedan friad och sedan plötsligt blivit misstänkt igen, utan att någon avgörande ny bevisning dykt upp.

Journalister från hela världen har ringt mig och frågat hur juridiken i Sverige egentligen fungerar.

Det har, för att uttrycka det milt, inte varit helt enkelt att bringa klarhet i förvirringen.

Men att det svenska rättsväsendet gjort dig till åtlöje internationellt är inte en anledning att lägga ner utredningen mot Julian Assange.

Lika lite som att faktumet att han grundat Wikileaks är ett skäl att fria honom.

Att dessa självklarheter över huvud taget ska behöva påpekas är märkligt.