Misstänkt för tredje gången – det är minst sagt märkligt

KOLUMNISTER
Oisín Cantwell.
Oisín Cantwell.

Ständigt denne Munir Awad.

Jag får huvudvärk då jag tänker på mina veckor i Pakistan för ett drygt år sedan och de svenska myndigheternas försök att få loss honom.

I september 2009 skickades jag och fotograf Magnus Wennman till Pakistans huvudstad Islamabad för att rapportera om gripandet av Mehdi Ghezali, den svenske fången från Guantánamo, som illegalt rest runt

i al-Qaida-styrda gränstrakter till Afghanistan med några andra svenska medborgare i möjligen oärligt syfte.

Jobbet gick trögt, men vi fick på något konstigt sätt efter tio dagar audiens i hemmet hos Pakistans inrikesminister, Rehman Malik.

Jag minns att inrikesministern var stressad och plågad av någon pågående parlamentarisk kris. I Aftonbladets textarkiv hittar jag det han i sak hade att berätta.

– Om vi stoppar ett sällskap som befinner sig här olagligt och en av dem har suttit i flera år på Guantánamo så är det naturligt att vi griper dem, sa han.

Malik var inte imponerad av att Awad rest in i Pakistan med sitt lilla barn utan korrekta resehandlingar.

Han sa att det fanns skäl att misstänka sällskapet för att förbereda terrorbrott.

– Det är märkligt att de hade rest i bil till den del av Pakistan där de greps. Det hade varit mer logiskt att flyga från Iran. Varför var de här illegalt? Deras beteende är misstänkt och de har rört sig på ett märkligt sätt.

Journalistiskt fokus låg på Ghezali, men jag blev mer och mer intresserad av Awad och dennes flickvän.

Inte minst sedan inrikesministern berättat att Pakistan erbjudit den unga kvinnan och barnet fri lejd ur landet, men att hon vägrat så länge hennes man fortfarande var gripen.

Det var inte första gången de satt inlåsta. De var fängslade i Etiopien i över tre månader 2007, efter att enligt egen utsago under en semester i Dubai bestämt sig för en avstickare till ett land med ”vacker natur och islamistisk kultur”.

Då var Awads flickvän gravid. När de än en gång greps var pojken två år.

Den här bakgrunden hindrade dessbättre inte den svenska ambassaden i Islamabad för att försöka få hem Awad, flickvännen och parets barn från Pakistan.

Utrikesminister Carl Bildt deklarerade dock att Sverige inte skulle lägga ner samma ansträngningar för att lösa situationen som när Ghezali satt i Guantánamo.

Det var svårt att protestera mot utrikesministern på denna punkt.

Sverige lyckades dock lirka ut sällskapet ur pakistanskt häkte efter någon månad.

Och nu sitter Munir Awad än en gång inlåst misstänkt för att ha förberett terrorbrott.

Det är tredje gången nu och det är, milt uttryckt, märkligt.