Celebriteter kan också vara skyldiga

KOLUMNISTER

Så står ett gäng kändisar än en gång och skriker att en celebritet omedelbart ska släppas fri.

Cirkusen kring Dominique Strauss-Kahn påminner bara alltför mycket om försvaret av Julian Assange och Roman Polanski.

Tanken att vissa är för fina för rättvisan är inte vacker.

Det kommer rimligen förr eller senare visa sig om IMF-chefen våldtagit städerskan eller inte.

Ingen som inte var på plats i hotellrummet har än så länge en aning om vad som egentligen hände, vilket inte hindrar en lång rad franska politiker och debattörer att hävda att Strauss-Kahn är utsatt för en komplott och omedelbart bör försättas på fri fot.

Det handlar ofta om rena dårskaper. Som när den världsberömde franske filosofen Bernard-Henri Lévy, god vän med den misstänkte, finner det mystiskt att det eventuella brottet skedde i rum 2806, eftersom de franska socialisternas primärval startar den 28 juni.

Förre kulturministern Jack Lang är inte mycket bättre. Han är ursinnig över att domstolen i New York visat upp Strauss-Kahn, orakad och iförd handbojor, inför tv-kameror och har upprört sagt att ”domaren verkar ha bestämt sig för att sätta dit en fransman”.

Även jag har synpunkter på att människor lättvindigt hängs ut innan de är dömda, men hur Lang har missat att amerikanska tv-kanaler och tidningar med förtjusning frossar även i den egna nationens kändisars missöden är gåtfullt.

Listan på offentliga personer som nu dömer ut domstolen kan göras längre. De missar alla en sak, nämligen att misstänkta våldtäktsmän i civiliserade länder tenderar att bli häktade.

Det sker hela tiden utan att invändningar höjs.

Uppfattningen att kända män som anklagas för sexbrott ska ha någon slags juridisk gräddfil är dock inte ny.

Brittiska celebriteter hävdade ju nyligen att misstankarna mot Julian Assange bara var en komplott för att få denne utlämnad till USA.

Inte ens vi som ser brister i det svenska rättsamhället och tycker att åklagarnas hantering av fallet borde varit bättre kan ta denna nippriga kritik på allvar.

Det var samma visa då regissören Roman Polanski härom året sattes i husarrest, misstänkt för våldtäkt på en 13-årig flicka på 1970-talet.

Visst fanns legitima invändningar mot gripandet, men de 130 kändisar som skrev under ett upprop om att han skulle släppas motiverade sitt krav med att Polanski har gjort fantastiska filmer. De här tre fallen har ytterligare en sak gemensamt.

Kvinnorna som hävdar att de utsatts för sexbrott, och som har rätt att få sin sak prövad, nämns inte med ett ord.