En republik lurar runt hörnet

Jag tänkte i denna svåra tid för kungafamiljen bidra med några tankar inför framtiden.

En familj som i år får drygt 122 miljoner kronor att sätta sprätt på, pengar som i stor utsträckning används till att fara omkring i landet och utomlands och blåsa glas, baka tunnbröd, besöka ålderdomshem och vara snäll mot barn.

Det är en inte alltför kvalificerad sysselsättning, men någonting säger mig att såväl kungligheterna som resten av världen tjänar på att de inte är raketingenjörer.

Jag blir dock bekymrad då jag går igenom deras offentliga program hittills i år.

Kungen har haft drygt etthundra åtaganden och är därmed flitigast. Även Silvia och Victoria och Daniel har jobbat på ordentligt, medan Madde och Carl Philip sannerligen inte gjort mycket vettigt.

Det kan omöjligen vara bra pr för hovet att det huvudsakligen är en person som numera mest framstår som en bedagad sång- och dansman som sköter ruljansen.

Detta samtidigt som två av de tre barnen – som vare sig är förknippade med kaffeflickor eller har kompisar som försöker göra affärer med juggemaffian – går omkring och slår dank.

Till råga på allt visar en undersökning som Svenska institutet gjort att andra länder blir förvånade när de får veta att Sverige ännu är en monarki.

Jag tycker därför att vi gör så här:

Låt kungen successivt dra sig tillbaka, men fortsätt matcha Silvia.

För att rädda statsskicket bör Victoria och Daniel, uppenbarligen omtyckta av stora delar av folket och inte det minsta anfrätta av skandaler, redan i morgon få en mer framträdande roll.

Och i de två andra barnen har onekligen ni i hovet ett hyfsat reservkapital.

Carl Philip är ju med sina mörka lockar snyggast i familjen. Men vad gör han? Läser till lantmästare, designar gafflar som inte går att hålla i och kör ner racerbilar i diket.

Han har hittills i år endast mäktat med ett tiotal framträdanden, däribland konstigheter som närvaro vid ”kocktävling i Frankrike” och ” kungliga klubbarnas fest”.

Prinsen måste ta mer plats och kan med fördel bli någon slags ambassadör för sport, design och estetik.

En kombo som med en gnutta tur kommer ge poäng både i de breda folklagren och hos den kräsna eliten.

Det är nästan lika illa med lillasyrran. Hennes engagemang i mammas stiftelse Childhood är förvisso lovande, men utförs för närvarande på andra sidan Atlanten och är därför för abstrakt för Sveriges invånare.

Och mest tycks Madde dejta killar på Manhattan, spendera apanage på långa vinluncher och gå omkring och shoppa.

Här finns en enorm utvecklingspotential. Kalla hem den unga damen. Skicka ut henne till problemförorter för att hälsa på ungar och diskutera knarkeländet med kommunalråd.

Och även om det är en smula vanskligt kanske ni rent av ska tillåta prinsessan att säga någonting bekymrat om barnfattigdomen mellan varven.

Hovet, detta kan bli succé. Eller i varje fall skänka monarkin någon form av relevans i framtiden. Det är allvar nu. En republik lurar runt hörnet.