Låt honom prata – för demokratin

Läs Oisín Cantwells kolumn

KOLUMNISTER

Det har i kölvattnet av Anders Behring Breiviks terrordåd vuxit fram krav på en rätte­gång där inget sipprar ut: han ska inte få använda dom­stolen som plattform för att sprida sin världsbild.

Det är inte en genomtänkt åsikt. Även de mest avsky­värda brottslingarna måste ha rätt till en öppen prövning om rättssäkerheten ska upprätthållas.

Och om vi över huvud taget ska kunna förstå någonting om mardrömmen i Norge så måste vi även lyssna på Breiviks berättelse.

Det är viktigt och givetvis sunt att massmordet väcker sådan avsky och bestörtning. En värld där vi rycker på ­axlarna åt dessa gärningar är en värld inte många av oss vill leva i.

Men i den stämning som råder har en olycklig debatt om den kommande processen vuxit fram.

Kravet på att Breivik inte ska tillåtas basunera ut sitt förvirrade manifest är förvisso fullt begripligt och bygger på den vid en första ­anblick rimliga ­tanken att terroristen inte ska tillåtas göra en pr-kupp av ­dåden.

Det är emellertid en tankegång som utmanar ett av fundamenten i varje anständig rättstat – de öppna processerna, garanten för att oskyldiga inte ska dömas.

Rättegångar där ingen utomstående har en aning om vad som pågår är praktiska i en diktatur där staten vill kunna döma folk utan att behöva ­lägga fram så besvärliga ­saker som bevis, men är ovärd­iga en demokrati.

Debatten började med att en journalist startade ett upprop på Facebook om att medierna ska tiga ihjäl högerextremistens ord i Oslo tingsrätt. ­Kraven på bojkott och censur fick snabbt anhängare ­både i Norge och Sverige, även vanligtvis sansade debattörer applåderade.

Ett av argumenten är att det finns en risk för att gärningsmannen ska inspirera andra galningar. Det finns fog för den far­hågan. Breivik själv ­kopierade i sitt manifest ­stora stycken från ”Unabombaren” Ted Kacsynskis pamfletter. Givetvis kan andra hämta näring ur ­Utøya.

Men alldeles oavsett om terroristen tillåts prata eller inte så känner alla redan till dennes idéer om att kulturmarxister och muslimer är på väg att ta över Europa. Breivik har, om vi ska vara krassa, redan lyckats genomföra sin pr-kupp.

Han ska naturligtvis inte tillåtas sitta dag ut och dag in under rättegången och läsa högt ur sin 1 500 sidor tjocka skrift. Men det kommer inte heller ske. Under häktningsförhandlingen avbröts han ­efter några minuter. Inte heller huvudförhandlingens ­jurister kommer visa prov på oändligt tålamod. En domstol är inte en plats där människor tillåts prata hur mycket ­smörja som helst.

Det har hävdats att domaren under häktningen föll till föga för kraven på stängda dörrar. Det stämmer inte. Förhandlingen var inte offentlig av helt andra anledningar, av utredningstekniska skäl och för att ­garantera Breiviks säkerhet.

Båda bevekelsegrunderna är legitima. Utredarna behöver behålla sin kunskap för sig själva. Eventuella medhjälpare ska inte kunna läsa i tidningar om vad polisen känner till och ­inte känner till. Och Breivik är just nu Europas mest hatade man. Det är inte svårt att föreställa sig att det finns människor som vill döda ­honom.

Norge vinner ingenting på att genomföra en hemlig rättegång. Statsminister Jens ­Stoltenberg har sagt att dåden ska bemötas med ännu mer demokrati. Kloka ord, som även bör gälla den kommande processen. Världen ska kunna veta att rättegången genomförs rättvist.

Vi kommer aldrig helt kunna förstå hur denne man kunde göra detta. Men jag tror att om vi ska kunna begripa någonting över huvud taget så är varje pusselbit, däribland hans egna ord, nödvändig.

 Att förvägra Breivik grundläggande rättigheter är att göra honom till martyr, vilket är nog så farligt.