Italienare: Sverige är ett absurt land

Barnaga eller inte – åtalade politikern räknar med att frias

DOM OM EN VECKA  Lokalpolitikern Giovanni Colasante ­från Italien riskerar böter om han fälls för att ha slagit sin 12-årige son under en familje- ­semester i Sverige. Händelsen har blivit en stor snackis i Colasantes hemland.
Foto: Foto: JERKER IVARSSON
DOM OM EN VECKA Lokalpolitikern Giovanni Colasante ­från Italien riskerar böter om han fälls för att ha slagit sin 12-årige son under en familje- ­semester i Sverige. Händelsen har blivit en stor snackis i Colasantes hemland.
KOLUMNISTER

Den italienske politikern ­Giovanni Colasante stod i går inför rätta i Stockholm, ­anklagad för att ha spöat sin son.

Sant är även att tv-profiler­ i södra Europa ser pro­cessen som ett knasigt tilltag av ett land som ­infört en absurd lag som för­bjuder barnaga.

Colasante, fritidspolitiker från södra Italien, har för över en natt blivit ­celebritet i sitt hemland, men låt mig återkomma till det och först redogöra för fallet.

En kväll i augusti i år gick en ­turistande familj ut för att äta i Gamla stan i Stockholm.

– Min son blev arg och sprang i väg, förklarade Colasante, 46, med akademiskt rufsigt hår, via en tolk i sal åtta i Rådhuset i går eftermiddag.

Colasante rusade ­efter och skällde och råkade olyckligtvis komma åt s­onens nackhår och innan han visste ordet av kom arga människor farande. Han spärrades in på ­Kronobergshäktet där han grät i tre dagar innan han släpptes och belades med reseförbud.

Åklagare Olof Kronlund var inte imponerad av redo­görelsen:

– Varför sa du till en ­polis att du slagit din son?

– Min engelska är ­dålig. ­Polisen måste ha missförstått.

Kort förhör, sedan paus.

Andreas Malugathi, Londonkorrespondent för La Stampa,­ ­Italiens tredje största dagstidning, kliade sig i håret.

–  Detta har uppmärksammats mycket hemma. Det är en konflikt mellan civilisationer. Vi är förundrade över hur mannen kunde ­gripas inför sin son. Det måste ha varit en chock för ­honom.

Det var trångt i korridoren och ­utländska ­kameramän ­puttades och svor över att det ­inte gick att filma in i rättssalen. Åklagarens fyra vittnen sa att ­mannen lyfte sonen i ­håret och ruskade om. Pojken hade ont, försökte­ komma loss.

Låt oss för vårt juridiska anseendes skull hoppas att redaktionerna i Rom inte gör ett för stort nummer av att vittnena efter schabbel satt i rättssalen och därmed hörde vad som sades innan de talade, ­vilket strider mot ­lagen.

Sverige förbjöd barnaga 1979, som första land i världen. Om detta frodas fördomar på nätet. ”Svenska fängelser är fulla av föräldrar som ­råkat daska till ­sina ungar”.­

Miljontals barn ­lever i länder där det är i sin ordning att vuxna slår dem. Av jordens 194 självständiga stater är det 29 som totalförbjuder misshandel av barn. Det är häpnadsväckande siffror.

Är Colasante skyldig?

Jag vet inte, jag var inte på plats. Han presenterade tre vittnen, frun och kompisar, som sa att inget­ våld förekom. Dom faller om en vecka.

Åklagaren yrkade på böter. Colasante höll efteråt ett kort ­anförande för media­uppbådet om att han litar på svensk rätt­visa och promenerade sedan i väg. ­Reseförbudet är hävt.

Vissa hävdar att Sverige är bäst.  De har fel. ­Sverige är ­inte bäst. ­Inget land är bäst. Men alla länder är bäst på något.

Jag gör mig inte skyldig till chauvinism då jag ­hävdar att ­länder, som inte ­tillåter att barn misshandlas, på i ­varje fall ett ­om­­råde är anständigare än alla de länder där det ­anses vara okej.